Visst är det märkligt, men vissa böcker hade jag själv tänkt skriva, men när jag ser resultatet så är jag glad att jag inte gjorde det. Då hade det blivit pinsamt värre. I det här fallet tänker jag på “Te enligt Nasse” och “Alkemisten”, men det finns fler. I Nasse-boken står det om det som jag kastat upp i Leos Annaler I-II innan jag läst den.
Man kan då fråga sig varför jag skriver om det som redan är utgivet. Faktiskt blev jag förvånad - tänka sig att lilla jag kan tänka stora tankar, men då hade jag glömt bort att taoismen tillhör den enda lära som intresserat mig under åren förutom möttet med Källan.
Detta är märkligt på många sätt därför jag har slutat att i stort sett läsa böcker. Jag tror inte på litteraturen på grund av inga författare skriver något av värde, med några få undantag. Det beror bl.a. på att är de så uppfyllda av sin egen förträfflighet att det mesta som de kastar upp blir sällsynt dåligt. Syftet lyser igenom. Jag vill ha äkta vara.
Den borttappade lusten påbörjades tidigt. Det var när jag arbetade på Stockholms Huvudbibliotek. Det var inte bara det jag nyss nämnde som var orsaken utan det blev så när jag upptäckte litteraturens verkliga värde. Trots detta var grundorsaken bibliotekariernas bristande tolkningar av vad en seriöst skrivande människa i praktiken vill säga. Det fungerar alltså inte att tro tror att man är en god människa utan man måste vara det.
Faktiskt så blev jag mobbad av litteraturens stöttepelare. Det har aldrig hänt förut och jag har haft många olika arbeten, men det var mitt eget fel. I mitt stilla sinne trodde jag att människor inom biblioteksvärlden inte ägnade sig åt något sådant, men det var tvärtom. De använde inte heller några sofistikerade metoder som man kan tror utan elakheterna skedde helt öppet.
Trots att de ansåg sig stå över alla andra var de alltså inte ett dugg bättre än någon annan simpel medborgare. En uppfattning som den läsande människan ofta har om sig själv. För att inte tala om de som skriver. Chefen, på ett av biblioteken sa att hon skulle göra allt som stod i hennes makt för att jag inte skulle få vara kvar inom Stockholms Stadsbibliotek.
Min förklaring till hennes antipatier är att hon var en iskall intellektuell typ och jag är en utåtriktad känslomänniska. För henne betydde orden allt och jag anser att handlingarna är det viktigaste. Visst, jag medger att hon var extrem, en kvinna i 50 års åldern med kritvit hårpiska, röd rosett i håret och svart klänning, men hon var inte ensam. Bakom henne stod högsta hönset som dömde ut mig på förhand eftersom han var ekonom och jag utstrålade inte den sortens intresse på den tiden.
Faktiskt så kan jag koppla av utan att behöva läsa en bok och jag blir som sagt inte en bättre människa för att jag läser. Det är en myt som bok- och förlagsvärlden sprider för att vi ska läsa skräpet som man ger ut. I alla fall är underhållningslitteraturen undermålig.
Som sagt det beror på att författarna vill bli berömda och tjäna mycket pengar. Detta är något som vissa skryter om öppet trots att det inte borde höra hemma i den här världen. Pengar det tjänar finanshajarna, men man kan frågas sig om inte det mesta är business?
Man kan också fråga sig varför jag ändå läser en del? Det är en intressant fråga och svaret är att läsandet måste bygga på att boken hittar dig. Det händer sällan och då blir den mitt andliga och själsliga välbefinnande som jag tillfredsställer. Först då kan jag ha nytta av litteraturen. Författare som är seriösa och inte enbart tänker på vad som går hem eller säljer kan få mig vända blad.
Därför läser jag bara det som skyddar jag mig mot de krafter som vill förgöra mig och mänskligheten. Starkast är krafterna inom den kommersiella världen. I Lilla Nasses värld kallas de för Tiger och den tiger inte still utan dominerar allt.
Först och främst tänker jag på de verkligt dåliga rapporterna som presenteras i De Dåliga Nyheterna om olika forskning som baserar sig på ett vetenskapligt resultat. Teser som hör hemma i specialtidskrifterna och inte borde offentliggöras. Påståenden som basunerats ut som om de var fakta och inte ren spekulation. Varför det sker helt okritiskt kan man undra över, men man tjänar på det. Så är det mesta inom mediavärlden.
Numera inser de flesta att skvallertidningsjournalistiken har spridit sig ända in i nyhetsprogrammen. Efter varje skandal lovar man bot och bättring, men det blir tvärtom. För att inte tala om alla de monsterepidemier som påstås sprida sig världen över och som inte är farligare än en vanlig influensa.
Värst av alt är läkemedelsindustrins pillertrillande. Lojala läkare som proppar gamla människor fulla med mediciner premieras. Nu dör många i förtid på grund av alla tabletter som ger biverkningar. Det är inte ovanligt att en patient tar upp till tjugo stycken om dagen. Bara de som är “fiska” förstår vad som väntar dem om de överlämnar sig till vården. “Idag måste man vara frisk om man ska vara sjuk” heter det.
Det finns värre saker. Då tänker jag på den totala fördumningen. Hur dum får man egentligen bli? Jag är inte särskilt smart, men när jag handlar mat lägga jag ner mjölkförpackningarna, men de flesta ställer förpackningen upp. Behöver jag skriva här vad som då händer?
Så här skulle jag kunna hålla på i det oändliga, men jag orkar inte skriva mera om detta. Förresten en sak till vill jag nämna och det är att vi aldrig får nog av statusprylar och hur långt högt ska man klättra på karriärstegen? Det avgörs kanske när man inser hur otroligt ensam man blir där upp på toppen.
Men jag måste absoluta tillägga att det är inget fel att tjäna pengar och bli rik (nyvunnen insikt). Man måste se till att man i den här världen har en dräglig tillvaro. Bristen på pengar får inte göra att man känner sig fattig som kyrkråtta. I den sortens mylla frodas nämligen avund och hat. Om jag under min levnad hinner bli rik ska jag undvika hänsynslöshet och utnyttja andra därför att rikedomarna ska bli större.
Vad människor med pengar ofta glömmer är att inget av det som de äger får de ta med sig in i himlen. Däremot får man ta med sig den andliga och själiska kunskap om hur det blir när man går över på andra sidan. Detta underlättar att veta då, men det får man inte gratis. En sådan kunskap kostar svett, tårar och man måste framför allt ha tålamod.
Att förstå detta är inga enkla saker. Man kan börja läsa en bra bok. Varför inte “Te enligt Nasse” eller “Leo Annaler” vars utvecklade texter sprids i bloggen “Månades yra”. Mina uppkast handlar om vad en rädd människa förstår eller hur är det att vara en liten gris, men ändå våga slåss mot den stygga Tigern.
