Faktiskt så finns det oaser i huvudstaden. Rosendals trädgård är en sådan plats. På våren blommar körsbärsträden i Kungsan och då är det gott att leva. Stockholm blir till ett paradis, men dessa platser tillhör undantagen.
Man kan man rätta fråga sig vad det är för fel på mig som skriver så? Varför hatar jag stora städer och dess invånare? Det sägs att du aldrig är ensamma med dina problem, men det är ingen tröst. Skulle jag försöka mig på en gissning så tror jag att det handlar om kärleken till mig själv.
Jag vill som sagt inte skylla på andra för att jag mår dåligt och därför tar jag det på mitt konto. Visst skulle jag kunna skriva att vi lever i en penningekonomi där alla är objekt och kan säljas för pengar, men det är det inte hela sanningen. Vi är också individer och det är mitt eget skit som jag bär på och ingen annans.
Man kan också fråga sig hur jag löser detta problemet? Jo, jag söker efter kärleken. Vissa löser det genom att de väntar på den rätta, men finns hon verkligen? Jag menar att hon inte finns därför att kärleken finns inom oss och inte utanför.
Jag vet att det inte är lätt att älska sig själv, men det går om jag verkligen försöker. Det första jag måste göra är att förstå mitt egenvärde. Därför måste jag till en början inse att det är jag som vet vad som är rätt. Det är jag som vet vad som gäller och det är fantastiskt. Jag vet vilket schackdrag som ska bli nästa drag. Jag är profet och kungen!
Jag gissade t.ex. att skåningen Robin Stjärnberg skulle vinna melodifestivalen. Det tog bara två sekunder att förstå det. Jag visste det utan att behöva fråga Bert Karlsson. Så är det ofta. Jag vet saker utan att behöva fråga någon auktoritet eller säga det till någon. Därför är jag en profet!
Så är det för alla. Vi kan känna på oss vad som ska hända. Därför ska man älska sig själv utan att behöva bli bekräftad utifrån. Bekräftelsen kommer på samma sätt som kärleken till sig själv. Detta är det som jag missat. Jag måste därför inte bli berömd för att bli något. Jag är redan beröm och bedömd.
Det är jag som berömmer mig själv och det är jag som vet att jag är något stort och omtalat därför att jag tror på mig själv och vet mycket om livet.
I detta ögonblick är jag ingen nolla längre utan en etta, men med en nolla efteråt. Utan nollorna (publiken) kan artisterna inte bli något. Nollan är den penningpung som författarna och fotbollsproffsen inte kan vara utan. Den nolla som gör dem rika så att de kan flytta dit där de får vara ifred och frihet från alla andra nollor.
Det är den freden och friheten som jag söker inom mig och nu har jag kommit till insikt. Den insikten bygger inte bara på att kärleken finns inom mig utan att när jag känner den ska jag flytta från storstan och till en mindre ort i Skåne.
Nu talade jag bara om att göra något, men jag behöver inte göra något – jag är älskade utan görandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar