“Stockholm, Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm världens stad.” Det är som man spyr, men är det verkligen så illa? Finns det inget positivt? Absolut, men det som stör mig i staden är alla vägbyggen, byggnationer och allt buller ifrån bilarna. Framför allt de oljuden som kommer från långtradarna.
Denna fanatiska huvudstad Stockholm som “alla” talar om finns i tystanden vid Bergianska, Hagaparken, Nationalstatsparken och Rosendals trädgård osv. Stressforskarna har kommit fram till att ljud stressar och är en grogrund till många sjukdomar och problem. Visst är det märkligt att så många “vill” bo i stora städer, men man vill inte ha buller och stress. Vad är det då man söker?
Det man söker är arbete och och en patener om man inte redan har en. Det finns gott om unga människor i Stockholm som redan vet vad de vill bli när de blir stora. Innan de nått dit ska de lära sig något om livet och möta vilka de verkligen är inners inne.
De är på gott och ont, men för mig är det för det mesta ont nuförtiden därför att här har jag redan mött mig själv och vem jag är efter att jag passerat 60 år. Jag är och har alltid vart en dålig lärare som har ett djävla humör, men jag har också humor och det är de som de målmedvetna retar sig på.
Det verkar i alla fall så för i mötet med vissa strebrar blir det problem. Ser jag lycklig och glad ut, som jag gör ibland då är jag en galning som nyss blivit utsläppt. Man ler nämligen inte i Stockholm om man inte är fattig, full eller galen. Det passar sig inte för ytterst är det ett underklassbeteende eftersom den som inte har några pengar är lycklig och dum. Konstigt? Ja, men så ser vissa med förakt på de som inte lyckats.
För mig signalerar det motsatsens som osäkerhet och rädsla om att göra bort sig. Många vet inte hur de ska bete sig och följer därför en given mall. Den mallen säger som sagt vem du är, men bygger på myt om hur olika grupper i samhället beter sig.
Men det är helt fel. Det finns inga grupper som beter sig utan det finns bara individer. Jag har träffat många rika människor som är generösa, glada och glana. Jag känner även många “fattiga” som är sura som citroner. Alla människor är dessutom glana på sitt sätt, men det verkar som alla försöker dölja galenskapen för utåt sett ska man vara perfekt.
Tack och lov finns det gott om individer i Stockholm och jag är en av dem.
Faktiskt så är det originalen som gör det uthärdligt att leva i denna stad, men varför kan vi inte göra den trivsam utan buller och utan strebrar i trettiofemårsåldern som tror att de ska bli något? För mig är det inte en gåta. Svaret är enkelt och alla vet att det är pengarna som styr och att alla vill tjäna så mycket så att de kan flytta från helvetet. Kanske till Franska Rivieran eller Malmö?
Det är inget fel med mycket pengar – det är bra att ha, men att leva på lånade pengar ger slavmentalitet. Då beter vi oss som fähundar som intrigerar och är avundsjuka på alla, som i humorprogrammet Solsidan.
Det är då jag inte kan sova på nätterna utan tänker på hur rätt jag tänkt fast det var fel. Det är då jag öskar att jag inte var född trots att jag är gödd.
Vi är många nu tror på myterna som marknaden odlar för då blir alla lydiga redskap i oligarkernas herbarium.
En fortsättning blir det inte för detta tema känns uttjatat. Den ska handla om roligare saker för annars tror de som läser det här att jag inte har någon humor. “Mycket ull och lite verkstad!” alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar