Min åsikt numera är att man INTE kan påverkar andra. Blam annat måste var och en gå sin egen väg på frågan om det finns något på andra sidan. Därför kan jag lika gärna hålla käft. Det jag kommit fram till är mosigt och ointressant. Framför allt tycker mina barn det. Det har de tycket sedan de var barn.
Jag anser att man är barn fram till 20 års åldern, men 18 år är det enligt samhällets jagar. De flesta se alltså igenom sina föräldrarnas livslögner under den här perioden. De gör de trots att de inte levat tillräckligt länge för att komma till insikt. De behöver de inte göra för allt är så uppenbart. Den nakna sanningen om vilka vi är och som man förnekar trots att den är ögoninfallande.
Den som inte fått denna insikt på äldre dagar anser att alla har rätt att yttra sig, men att ha en åsikt inbär att man utsättas för stenkastning idag. Vad man inte förstått är att om slår samma allas tyckande i en fråga då kommer man sanningen närmare. Alla ska ha rätt och man förstår inte heller att man inte alltid kan ha rätt.
Att ha fel upplevs värre än att blir kastrerad och få sitt organ uthängt. Vad få känner till är att det finns en verklig historia bakom det könsorgan som är till allmänhetens beskådan vid Skeppsbron 44. i Gamla Stan Faktiskt så framhärdar vi istället i våra fel trots att det bara är dårar som gör det. Något som varje dag ser inom politiken.
Vad har då en åldrande person som jag att komma? Bara tjugofyra olika yrken har jag haft, bott på fjorton olika plaster, rest på de sju haven och varit tillsammans med tio olika kvinnor efter ett sextonårigt äktenskap. Sexton år i helvetet alltså. Det enda glädjeämnet var när mina barn förgyllde tillvaron för mig de fösta åren. Dessutom har jag arbetar facklig och politiskt under en lika lång period och jag har skrivit några uppkast till det man i dagligt tal kallar böcker.
Framför allt fick det politikiska arbetet mig att förstå hur mycket som redan är uppgjort. Det som vanliga människor inte har en aning om. Den viktigaste lärdomen var att allt går ut på att hålla ihop mot väljarna. Man ville att de ska tror att det finns skillnaden mellan olika partier och att man är oeniga. Men detta förstår bara den som vistats bakom kulisserna och spelat med i den teater som vissa kallar den stora konspirationen.
En roman blev det också, men målet var tre. Även en faktabok om medeltiden. Åtta noveller och en dagbok finns även på nätet. Som sagt jag skriver inte att det är böcker. Det är mina sopor som jag kastat upp. Därför presenterar jag mig inte heller som författare utan som komposterare.
Saken är den att jag har tillräckligt med självförtroende och behöver inga titlar för att var något. Det är jag redan. Fyra år på SSB (Stockholms stadsbibliotek) gav mig den insikten.
Det är inte mycket att komma med om man jämför, men jag har även bloggat i många år. Frågan är om inte detta självömkan och ironi? Nej, det är insikten om de lögner och myter som många sprider om sig själva.
Att berätta att det finns två sidor av allt som jag här gjort är att höja sig över den allmänna medvetenheten anser jag, men det hör inte hemma i de “fina” kretsarna. Såna är vi. Vi som kallar oss människor för att urskilja oss från de andra djuren i vår herres hage, men där igen gör något utan att tjäna på det.
För att inte tala om de som sitter i Svenska Akademin. “Bildade” män och kvinnor som tror sig veta hur man ska formulera sig om man vill bli berömd.
Nu var jag medvetet elak. Det tyder på avund, men så behöver det inte vara. Kristina Lugn ser jag ofta halvsovande inne på olika caféer runt Stureplan. Det är bara när en tv-kamera är i närheten som hon vaknar hon upp ur sitt zombi likande tillstånd.
Såna är kändisarna. De är uttråkade om de inte får vara i centrum. Förr räckte det med alkohol. Nu tvingas de ta till tynger droger så att det patologiska egot får sin beskärda del av kakan.
Ytterligare en insikt har jag och den bygger på att jag förstått sk. bildade varelserna förnekar att man med vetenskapens hjälp kan förklara livets innersta menig. De kan man bara man har tålamod och väntar på det rätta tillfället. Nu syftar jag på de som inte tror på Gud, men på honom tror inte jag heller på . Det jag tror på är något allsmäktigt som jag kallar Källan.
Det är därifrån jag hämtar mitt vetande, men det är en enorm skillnad mellan det jag tror på och de fantasifulla historier som muslimer och kristna hittat på om en profet som styr över våra liv.
Jag tycker att det är vansinnigt att påstå denna gud skulle ha människlig gestalt. Det kan bara ett barn hitta på. En person som sitter på en tron i himmelen med långt vitt eller grått skägg. Min gud syns inte utan finns inom alla och tillhör alt levande. Därför är jag också jag gud. Den är jag som vet allt om jag bara vågade lyssna på mitt inre.
Framtidens bloggande kommer att handla om den vackra natur som finns här och nu. Nu är jag nämligen färdig med sökande efter allt det som händer omkring mig. Jag har gått från kunskap till vetande och behöver därför inte vara rädd längre.
Detta var stora ord och jag får se om det håller för en prövning eftersom det är veten-skap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar