Ko-se-berga

Ta en bulle till! Varför inte? Så här goda bullar eller kardemummasnurror för att vara exakt har jag aldrig ätit. Det var på Café & Bistro i Kåseberga som jag köpte dem för 20 kr. De var godare än wienerbröden som finns på Fritidbaren i Ystad. Nuförtiden är de inte riktigt varma så jag har slutat att köpa dem där. Synd för jag gillar chefen. Han säger alltid “Hallå hallå!” och det tycker jag är trevligt.

Den utflykt som jag och min käresta gjorde igår glömmer jag aldrig. “Den som fikar efter mycket mister hela stycket” heter det, men det är inte sant. “Den som har ska få mer” var dagens motto. Det tänker jag tror på i fortsättningen.

Efter fikat nere vid hamnen blev det raka spåret (trapporna) upp till Ale stenar. Där mötes vi av presumtivt galan turister som jagade motiv som hade svans, fyra ben och juver. De jagade kossorna trodde att de var bromsar och därför flydde djuren i panik.

Tillslut fann djuren sin hemvist hos oss. Vi låg i gräset med havsutsikt. Något berget är det inte frågan om även om det känns så i benen när man bestiger upphöjningen i ko-se-berga. Så formulerar jag mig, men då är jag blygsam. 

Uppe vid Ale stenar kon-staterade jag att vägen upp varit kantad med inslag av människor, får och hästar. Bland de tvåbenta varelserna fanns det de som inte orkat upp så de bänkade sig där de fanns något som det gick att sitta på, en plats att vila bakdelen på.

Någon ljugarbäck var det inte fråga om utan en bakbänk för en bänkbak kan det inte vara frågan om. Hur skulle den i så fall se ut? Kanske jag fått allt om bakom foten.

Även om vissa gick “baklänges” orkade andra upp utan problem. Med ett Franskt medborgarskap lyckades några åldrande turister till och med prata vidlyftigt om sikten. Konstigt. Det finns ett större hav utanför den egna kusten. Varför man då intresserad av pölen vid Skånes kust?

Om jag ska bena ut orsaken så är det nog benmusklerna det handlar om och framför allt orken. Jag kom upp i alla fall trots att jag har ont i ett knä. Det sa alltid min mormor “Jag har ont i ett knä!”. Kan det vara något jag ärvt?

Tillslut var alla som jag gått förbi upp på höjden. Därifrån kunde vi se ända till Bornholm och med hjälp av ett periskop, förlåt jag menar med teleskop ser man Tyskland borta vid horisonten. Periskopens tid är förbi! Horoskop fungerar inte heller, men det gillade Adolf när han skulle kuva alla som inte tänkte som han. Insikten om att fienden finns inom oss det fanns inte med på hans karta eller gömmor.

Tyskarna är för övrigt bara på att gömma sig i folkhavet. Numera är svenskarna och Sverige ett intressant studieobjekt. Här tror man att det finns en förklaring till varför det gick som det gick som det gick, men jag håller inte med. Det är mycket sälla som något upprepar sig på samma sätt. 

Med facit i hand vet alla att vi har idag ingen att skylla våra problem på, inte heller någon urstark ledare, men bunkrarna finns kvar vid kusten. De är en påminnelse om då det vårades för galningarna i Europa.  

Det var faktiskt i ko-se-berga som min kärbo firade sina barndoms sommar. Men då fanns det inga trista turister som kråmade sig och betedde sig som kalvar på grönbete. Nästan varje dag gick hon dit upp för att skriva några rader i gästboken. 

Dagens märkliga beteende bland turisterna resulterade som sagt i panik. Därför blev vi ko-mpisarna med kossorna. Det verkade som om de förstådd att vi kunde skydda dem från horderna av globetrottrar. Vissa kossor hade även krav på begränsning av antalet invaderade resenärer.

Trots det blev de inte kallade rasister utan istället hyllade som nyvunna medlemmar i kossornas eget lilla SD. Med begräsning menade man verkligen begräsningen och inte utrotning som fårskallarna nere vid slänten antydde när vi gick ner för berget, förlåt kullen.

Till min stora förvåning blev det kärlek på hög nivå mellan oss. Det skulle jag kunna säga utan att överdriva det minsta. Jag underdrev snarare.

Nu undrar jag vad kossorna tyckte om oss när vi möttes på kullen? Ett igenkännande eller en ko-lossal skillnad, som den mellan mig och mitt sällskap.

Hon är glad som en lärka och sjunger som näkter-galen meden jag brölar som tjuren när jag sjunger ut i min blogg.