Blir det verkligen gott? Jag vet inte, men om man är både ond och god som jag vad händer då? Troligen blir nästa år både ett ont och gott år. Det är så det ska vara, men inte nog med det då blir det perfekt.
Jag tror att det är så livet fungerar. Det är perfekt och därför är det både ont och gott. Därför ska jag inte oroa mig, men det gör jag ändå. Skälet är enkelt. Jag har låg ångesttröskel och har man det då kan mista lilla fjärt blir till en helsikes plåga. Det är bara löpsedlarna för Expressen och Aftonbladet som slå den upplevelsen.
Visst det går över på några timmar, men det ligger där och gror om vad som ev. skulle hända om det inte blir som jag vill. Märkligt, men ser jag bakåt i tiden och rum så har det som hänt mig bara varit positivt. Så det är alltså hjärnspöken det handlar om.
Tur att jag inte är sådan, men ibland undrar jag vem jag är. Någon diagnos av det nyss nämnda slaget behöver jag därför inte utöver att ångesten spelar mig ett spratt då och då.
Till de problemfyllda vill jag säga att även jag har hatat och jag har skylt alla mina problem på andra. Det som nu gäller är att jag inte får bli sur när folk pratar utanför mitt fönster på gården. Oftast tänker jag skrika åt dem att hålla käft, men det gör jag inte. Det är därför det finns en skillnad mellan mig och problematikerna. De kan inte låta blir att “hämnas” (bete sig uppseendeväckande) när en oförrätt blivit begången ofta i ren tanklöshet.
Jag däremot ber vänligt mina grannar att sluta pratar högt ute på gården. Sen säger jag att i våran port där säger vi till vandra när man blir störd och ingen blir sur för det. Problemet är att jag sen glömmer jag själv bort vad jag sagt och gör samma sak som de jag sagt till. Alltså jag ser andras fel, men inte mina egna.
Faktiskt så är det nog det enda jag gör som är fel om man bortser från att jag är ruskigt trevlig. Detta kan i mångas öron också vara fel att bete sig så. Tänk själva, springa omkring och var trevlig och hymla. Han är nog psykopat tänker man då.
Det är som att spela rävspel, men det måste jag om jag ska delar livet med mina grannar. Det kollektiva boendet kräver det. Men det är inte enbart min uppfattning, inte heller alla andras och det respekterar jag. Alla är inte som jag, men det borde de vara. Det skulle underlätta oerhört för mig. Då slapp jag blir förband och hatisk.
Vad vill jag då säga med detta utan att vara så satans sarkastisk? Jo att allt blir som det alltid varit nästa år. Varken bättre eller sämre och min ångest prefekt, den har en funktion. Jag vill alltså behålla den som en kär gammal vän. Orsaken är enkel. När det jag oroat mig för inte händer då seglar jag som på moln.
Utan ångesten skulle jag bli deprimerad och kanske ta livet av mig. Så jag får ta det onda med det goda. Det är då jag förstår att allt bli perfekt. Så kan man utrycka sig om man vill göra det begripliga obegripligt
Jag önskar att även 2014 är ett år med alla de ingredienser som gör tillvaron till ett underbart och livgivande år på jorden för mig. Vad som händer med alla andra det bryr jag mig inte om. Bara jag blir lycklig. Det är min enda skyldighet och det är jag värd eftersom jag är trött på att alltid var den som i andras ögon mår dåligt.
De som tycker så skulle kanske bry sig mera om sig själva och hur de mår. Göra någon åt sina egna problem och inte projicera sin skit på mig. Det skulle de tjäna på även om de då förlora kontrollen över en som de anser borde gå till roten med sina problem.
Gör de inte detta ska jag hjälpa dem genom att avveckla min förbindelser med dem. Det viktigaste är trots allt att alla mår bra och känner sig tillfredsställda med vad man åstadkommit i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar