Det är inte mycket jag fattar!

Jag är också “lite” trögfattad. Därför är det inte mycket jag fattar, men när jag gör det då blir det en värdefull upplysning för mig och ibland även till nytta åt andra. Jag skriver bara för min egen skull så vad andra uppfattar är deras ensak.

Under mina trettio år som sanningssökare har jag kommit underfund med att allt som händer har en menig. Inte mycket att skryta med kan det tyckas, men det som sker det sker när det är moget. Jag vet även när det ska hända. Märkvärdiga är också att jag får det jag vill ha om jag önskar mig något.

Allt detta vet redan de läsare som ev. läser det jag kastar upp. Därför kan jag betrakta denna kunskap som ett anfall av vetande och det är stort. Om jag tex. vill ha en bild på en havsörn så får jag det om den är betydelsefullt för mig. Inte om jag enbart vill vissa upp hur duktig jag är utan att jag vill ha något som JAG kan glädjas åt.

Vad som nu står på tur vet jag inte? Kanske en närbild på en vit kronhjort! Jag stävar inte efter perfektion utan efter det som är utmärkt. Det är här som egot kommer in i bilden. Ett bättre teleobjektiv kommer aldrig att göra mig nöjd, men jag kan inte låta bli att köpa ett om jag får bättre bilder i framtiden som JAG kan njuta av.

Om jag ska reda ut det här trasslet så är det här som perfektionen kommer in i bilden. Vem ananaser att någon är bättre än jag? Ingen, men jag tror att marknaden gör det.

De tjänar på vissa dömer ut andra och hyllar sig själva som proffs. Det jag gör är alltid utmärkt, men vad andra tycker är deras sak. Därför måste jag vara bra för mig själv och om jag någonsin kommer att vara något som är bra för andra hör det inte till saken.

 
Nu åker jag och tvättar bilen. Sen far jag ut och fotar i skog och mark. Faktiskt så såg jag en vit dovhjortshona i går vad det kan innebär framöver? En dag dyker kanske det jag önskar mig upp ur buskarna vad det nu kan vara?

Det som inte skulle förvåna mig är avundsjuka och hatiska människor. De som inte tycker om våra möjligheter att fota så här mycket. Kunde de skulle de stoppa oss och då talar jag av egen erfarenhet.

Naturens spår!

Hjortbrölet i Fyledalen var en fantastisk upplevelse. Trots det kunde det ha varit bättre om man jämför med den som var året innan, men det skulle komma mera. Jägmästaren Ingemar Jönsson som guidade oss berättade att det verkar som hjortarna inte kommit i gång då vi var där. Några gömde sig troligen vid Baldringe ägar.

Därför gav vi oss iväg dit nästa dag. Jag fick då vara med om mitt livs upplevelse på stånden fot. En tjur kom rusade ut ur buskaget som skjuten ur en kanon. Han for först emot mig, men tvärvände för att samla ihop honorna. Sedan brölade han i minst en halv timma mitt på dagen.

Det villade något magiskt över oss där vi stod. Bara den som har respekt för detta majestätiska djur kan känna det så tror jag. Konstigt att JAG kan känna så som inte har någon självrespekt.

Kanske det är så att jag verkligen har det. Är det möjligt att jag äger motsatsen? Kamouflerad för att inte provocera. Detta skulle var en förklaring som heter duga. De förklarar även att de maktfullkomliga är så satans trevliga. Man vill ha makt över “undersåtarna” utan att folk blir förbannade när de förstår att de är offer för en person som egentligen vi dem mycket illa.

När jag hörde brölandet vid Baldringe ängar förstod jag också vad lätet stod för. Det gör vi alla lite till mans, men vi är kultiverade så manens brölande sker i det tysta.

Varför skulle vi annars skriva en massa böcker? Varför visa upp sig på nätet i alla min nakenhet som jag gör? Saken är den att man vill samla flocken. Konstigt att jag tror att det är mina foton som gör mig omtryckt och inte jag i min ynkedom? Så kan bara det patologiska egon resonera och inte jaget. Jaget vill något helt annat.

Nu fattades det mig en kronhjort som brölar inför kameran. Bakom kyrkan i Baldringe stod den också och väntade på mig. Det blev min livs bild och jag lyckades tillsynes. Om det blir ett herrans liv på vännerna får jag se, men det gör inget för jag vet vad som döljer sig i bakom deras handlade – avund. Avundsjuk skulle jag också vara!

Man kan se det på många sätt om man inte vill se det som jag gör. Källan jag använder mig av tror att det bästa sättet att uppleva kraften (eller något) är att ge bort den. Göra någon annan kraftfull och då bli dubbelt så stark som man var innan. 

Varför inte gör någon annan älskad? Då blir jag dubbelt så älskad. Gör att någon annan må bra och då känna att jag mår dubbelt så bra.

Den här bloggen blir inte bättre än så här. Måste man alltid hänga upp och ner för att förstå hur saker och ting ligger till?

Andra gången jag stoppar ett inlägg!

Jag tycker att Sverige ska ha en säkerhetspolis värd namnet. Jag tror även att Guillou skapade mycket av det som gjorde honom känd under IB-affären. Att det fanns en okänd underrättelseoration var inte så bra. Det var fel, men resten handlar om ett taskigt ego som lägger till och drar i från.

Jan har en förmåga att överdriva sin egen betydelse med vad han håller på med. Han ställer inga frågor om det som INTE gör honom omtalad. Att Sven Hedin meddelade regeringen och svenska folket om judeutrotningarna är helt ointressant. Det är inte heller många som skulle vilja vara orsaken till att en SÄPO-agent blev avskedad, men sånt bryr sig inte han om bara han får publicitet. Det tjänar Jan på.

Vi är olika på många punkter. Jag kan till och med gå så långt att jag anser att FRA ska ha rätt att avlyssna medborgarna utan tillstånd. Inte för att spionera i allmänhet utan för att kunna bekämpa terrorismen och skydda medborgarna i synnerhet.

Några konspirationsteorier tror jag inte på. Däremot vet jag att den paranoida människan förstår inte hur krigagärde agenter är av olika regler i allmänhet. För att inte tala om grävande journalister som vill ha en egen plats i världshistorien. 

Eftersom jag inte är av samma skrot och korn (drömmer inte om att bli något stort, jag vill helst vara anonym) så lägger jag ner minna två senaste inlägg. De handlade om valet. Skälet är inte olikheter utan att det blev inte mycket till ånger när jag skrev inlägg nummer två. 

Det var nämligen syftet och eftersom jag hela tiden talade om en yttre verkligheten blev det som det blev. Jag vill som alla vet vid det här laget skriva om den inre verkligheten och det blev inget av den varan. I försättningen ska det bli andra bullar till kaffet i fortsättningen. Därför frågar jag nu Källan (min inre röst - det vissa kallar gud) och lyssnar på vad den har att säga:

Den säger (om jag tolkar budskapet rätt) att jag är en man som är engagerad i kvalitet i allt jag tänker och säger och gör. Då handlar allt om tankar och ord. Inte bara om åtgärder.

Jag är tankar och ord. Det är utmärkt och mina handlingar. Detta betyder inte att jag är utan fel, bara att jag måste sträva efter att rätta till dem. Jag får inte blanda ihop det som är "utomordentligt" med "perfektion." Den första är möjligt att uppnå, den andra går förmodligen inte att tillämpa.

Trots det är det bättre att hålla klaffen och att skriva om villkoren i naturen. Det är inte lätt att vara en glad en som svävar omkring i det blå när det onda finns där ute. Knäppskallar som stör friden i mitt inre så jag hoppas att jag kan förverkliga min dröm om ett annat slag bloggande.