Hjortbrölet i Fyledalen var en fantastisk upplevelse. Trots det kunde det ha varit bättre om man jämför med den som var året innan, men det skulle komma mera. Jägmästaren Ingemar Jönsson som guidade oss berättade att det verkar som hjortarna inte kommit i gång då vi var där. Några gömde sig troligen vid Baldringe ägar.
Därför gav vi oss iväg dit nästa dag. Jag fick då vara med om mitt livs upplevelse på stånden fot. En tjur kom rusade ut ur buskaget som skjuten ur en kanon. Han for först emot mig, men tvärvände för att samla ihop honorna. Sedan brölade han i minst en halv timma mitt på dagen.
Det villade något magiskt över oss där vi stod. Bara den som har respekt för detta majestätiska djur kan känna det så tror jag. Konstigt att JAG kan känna så som inte har någon självrespekt.
Kanske det är så att jag verkligen har det. Är det möjligt att jag äger motsatsen? Kamouflerad för att inte provocera. Detta skulle var en förklaring som heter duga. De förklarar även att de maktfullkomliga är så satans trevliga. Man vill ha makt över “undersåtarna” utan att folk blir förbannade när de förstår att de är offer för en person som egentligen vi dem mycket illa.
När jag hörde brölandet vid Baldringe ängar förstod jag också vad lätet stod för. Det gör vi alla lite till mans, men vi är kultiverade så manens brölande sker i det tysta.
Varför skulle vi annars skriva en massa böcker? Varför visa upp sig på nätet i alla min nakenhet som jag gör? Saken är den att man vill samla flocken. Konstigt att jag tror att det är mina foton som gör mig omtryckt och inte jag i min ynkedom? Så kan bara det patologiska egon resonera och inte jaget. Jaget vill något helt annat.
Nu fattades det mig en kronhjort som brölar inför kameran. Bakom kyrkan i Baldringe stod den också och väntade på mig. Det blev min livs bild och jag lyckades tillsynes. Om det blir ett herrans liv på vännerna får jag se, men det gör inget för jag vet vad som döljer sig i bakom deras handlade – avund. Avundsjuk skulle jag också vara!
Man kan se det på många sätt om man inte vill se det som jag gör. Källan jag använder mig av tror att det bästa sättet att uppleva kraften (eller något) är att ge bort den. Göra någon annan kraftfull och då bli dubbelt så stark som man var innan.
Varför inte gör någon annan älskad? Då blir jag dubbelt så älskad. Gör att någon annan må bra och då känna att jag mår dubbelt så bra.
Den här bloggen blir inte bättre än så här. Måste man alltid hänga upp och ner för att förstå hur saker och ting ligger till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar