Det som händer i Sverige är skrämmande och kommer våra grannländer att tillåta detta förräderi. För det är förräderi att medvetet låta ett land gå i konkurs därför att man vill framstå som godhjärtad och välvilligt inställd till det som händer i Europa!
Nu får det vara nog säger många. Statsskulden är över en miljard och detta börjar likna Grekland. Det går inte längre att njuta av naturen och varandet. Det är därför som jag åkte till Skåne.
Det känns inte bra för min hälsa eftersom jag fått högt blodtryck. Jag behöver lung och ro, men som vanligt är det någon som vill att jag ska heller utsätta mig för risker som äventyrar det som skulle kunna göra mig frisk, men då kan jag inte hjälpa någon. Jag tycker det är för tidigt att dö vid 66 års ålder även om det finns mång som vill bli av med mig.
Hoten från omvärlden gör inte saken bättre. Det kanske är lika bra att det som sker det sker. Varför leva i en väld där helvetet ständigt kackar på dörren. Förut var det en stadsminister som var så genomsyrad av hat att hatet lyste ur ögon på honom och nu är det en som bara lövar och lövar. De borde skaka hand för det har tydligen samma mål dvs. de vill köra Sverige i botten.
Så vad behöver vi nu? En ny stadsminister som vågar ta tag i de svåra frågorna och inte är rädd att bli kallad för det som Sverige så ofta kallar andra därför att de tvingats var är hårda och värna om folkets säkerhet och trygghet och inte sin egne säkerhet.
Just nu känner jag mig kolugn eftersom jag förstår att detta kan inte fortgå utan allt detta måste ha ett slut! Det händer märkliga ting och i går brann det utan för huset. Jag ser det som en symbol. Människor brinner för flyktingarna, men går själv upp i rök.
Brinner i sin iver över att visa upp hur godhjärtade de är i motsatt till mig som är ond och bara vill hjälpa folk i sina egna hemländer. Varför vill jag det? Jo, för så skulle jag själv vilja ha det om jag var flykting. Så något främlingshat har jag inte! Den gubben gick inte och jag har arbetat och umgåtts med flyktingar i många år. Det var under 1970 och 80-talet och hit kom det då många dogmatiker. Vissa ville döda våran stadsminister Olof Palme trots att han välkomnat dem och ornat så att det kunde stanna kvar här.
Så hörde jag dem resonerar, men en sak vet jag och det är att de är var alla individer. För övrigt så vet jag också att man kan bara hjälpa dem om man har något att erbjuda. En fattigpensionär som jag kan möjligen lyssna och komma med förslag på lösningar så jag inte dras med ner i djupet för det hjälper ingen.
Då kommer vi alla att drunkna, men det kan bara den förstå som kan hålla huvudet kallt eller som jag brukar säga: “Livet är en tragedi för den som känner och en komedi för den som tänker!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar