Vi levde i den totala ovissheten

Vi levde i den total ovissheten om när helvetet skulle ta slut. Det helvete där vår egen statsminister bjud in alla från snart sagt alla länder i Afrika. Länder som har olja och där världens rikaste människor bor. Hur smart är det?

Alltså handlar de inte om fattigdom utan diktatorer som vill påtvinga oss sina egna neuroser och sjuka uppfattningar. Även i Europa har vi haft sådan personer. Dessa herrar hete som alla vet Hitler och Stalin.

Jag har så svårt att förstå varför man tar makten och sedan förlora den och låta människor lida helhets kval innan omvärlden insett hur fel det är när en psykolog skulle kunnat ställa dingons och på bara några minuter säga vad man inte ska syssla med.

Jag kände en gång i tiden en man som var både homosexuell och manodepressiv (idag bipolär) och allt hat som han hade inom sig riktade ha mot kvinnorna och olika folkgrupper i tredje världen. Den sista gruppen ansåg han vara underlägsna den vita rasen, den första grupp var underlägsen mannen. Han sa en gång att han ville ha lika mycket makt som Påven och Mao och att han hatade handikappade fick jag ofta höra - de skulle avlivas, men varför?

Det var så enkelt att han ville ha kontroll och makt, men varför över hela världen? Det centrala i hans liv var nog självhatet. Ibland påminde han mig om några kvinnor som jag var tillsammans med under 1990-talet, men de hade ingen ideologi utan de drack bara för mycket vin. Alkoholen gör ju hål i huvudet har jag förstått, men märkligt nog var Hitler nykterist.

Jag tror att bara är när man hittar sig själv vi kan man leda andra. Så var det med Dag Hammarskjöld. Han förstod vad det handlade om och därför blev han mördad. Att intellektuellt stå över andra föder hat.

Det är konstigt att vi inte vill bli lyckliga  och fria utan istället vill vi vara olyckliga och sorgsna, någons som hatar allt och alla. Problemet är att om man koncentrerar sig på den yttre verkligheten och inte på den inne går det som det går. Det känns som ett gigantiskt självmordsförsök där utgången är given – alla ska må lika dåligt som man själv gör och ha ett rent helvete. 

Det handlar alltså om att man inte kan älska sig själv och därför älskar man ingen annan. Detta är diktatorernas motto, men sanningen är att detta mörker kommer de aldrig undan så länge de mördar alla som har en annan åsikt!