Åter till Stockholm

Att tvingas återanvända till storstaden känns inte kul, men nödvändigt! Det blev också en chock, den första grannen jag möte var en person som jag betraktar som ett psykfall. En gång försökte han köra på mig ute på Norra Djurgården med sin bil. Jag stod på en parkeringsplats och han skulle absolut in där jag stod fast det fanns fler platser som var lediga.

Han skulle göra succé på FB, men som tur var träffade jag mina gamla grannar som är trevliga och snälla så in i bäng. Utan dem skulle jag inte stått ut. Därför ska jag skriva om min dag på med min dotter.

Apropå vantrivsel i storstad så tänker jag en dag gör en sammanställning av alla de kommentarer jag gjort i FB, men det kommer senare. Nu ska jag njuta av stunden och fota lite med min dotter under några timmar ute bland hägrar vid Isbladskärret och vätan på en ny dag då även min andrar dotter kommer hit.

En dag ska jag lämna dessa områden och flytta söder ut och det är med blandade känslor som alla förstår! Nu ska jag snart packa och åter vända till Skåne för att se på ett hus som kanske bliv vårt om vi har tur.

Då slipper jag alla dessa plågoandar som stör mig. Det är kanske därför som de finns för utan dem hade jag nog inte lämnat huvudstaden för gått.