Varje morgon!

Det är fruktansvärt att varje morgon vakna upp med vetskapen om att Sverige är en socialistisk diktatur eller om man så vill demokratur d.v.s. att mitt land gått samma väg som alla de andra socialistiska staterna gjorde runt om i Europa under 1900-talet, men där många länder idag har ändrat på sig, men nu är det våran "tur" att möta diktarens kreatur som en person med god självkännedom uttalat sig om dessa länder och som mitt land idag uttalas i samma ordalag trots att det är om sig själva man då talar.


Det är en smart taktik för då kan ingen förstå vad som händer i landet som jag pekat ut.

Varför det känns så kan man undrar när det är uppenbart för de flesta? Det som socialismen offrar först och främst när den fått makten är yttrandefriheten - sen spelandet ingen roll om den är inskriven i FN:s stadgar eller inte eller att den räknas till de demokratiska fri och rättigheterna!

Människor som har en annan åsikt än den socialistiska staten förespråkar ska alltså straffas och de ska lära sig att lyda sin ledare även om ledaren har sina rötter i nazismen som det är idag med "våran" statsminister Löfven.

Det är märkligt att man inte tillåter andra att ha en annan åsikt när det för många inneburit att man blivit just socialist och valt vänsterns väg till makten på dessa grunder. Detta måste undersökas och utredas varför det är de goda som blir de onda! Är det ett kamouflage man försöker gömma sig bakom?

Kan det vara så att enkelt att mina f.d. partikamrater är dogmatiker och fanatiker? Jag tror att det handlar om det i många fall, men jag tror också att det handlar om människor med sjuka egon och då medföljer behovet av att inte vilja förlora makten utan att man vill ha kontroll.

Så var det med nazisterna och så är det med socialisterna! Båda dessa rörelser är av samma skrot och korn. När de växer upp och blommar ut blir de sin egen motsatts! Som alla inte vet så var nazisterna i början av sin banna socialister, men det blev de med tiden!