Mitt löfte höll inte

Bara några dagar efter inlägget om att inte bry sig om vad andra gör dök alliansens dådigaste förlorarna upp på Facebook. Där hånade man den nytillträde stadsministern öppet. De tyckte att han var vilse i pannkakan och enbart löjlig.

Eftersom Löfven är av samma skrot och korn känner jag sympati för honom. Jag är en riktig vimsig Peter och skulle inte kunna leda en hel nation utan att göra bort mig fullständigt. Vilket liv det skulle bli på häcklarna.

De brydde sig inte heller om ett annat Lööf för det behövs inte. Alla vet att hon inte har alla hästar hemma. I vanlig ordning hejar de på det egna laget utan att bry sig om vad dessa personer hittar på, men vad gör jag som inget lag har att heja på? 

Sådana är de, man ser andras fel och inte sina egna och det är bara jag som inte gör det (självironi). De var detta beteendet som retade upp mig (gick i fällan) och därför kunde jag inte stillatigande höra på deras raljerande tonfall. Då gjorde jag det som jag lovat att inte göra.

Med ironin tackade jag häcklarna på FB eftersom jag fått träna mitt intellekt, om jag har något vill säga. Det la jag till för att inte låta allt för överlägsen. Problem var bara att jag mött min egen spegelbild.

Sedan fortsatte jag med att förklara att den verkliga drivkraften bakom ett engagemang på riskdagsnivå  ytters handlar om egennytta och pengar.

Det jag skrev var illa. Därför tog jag bort det jag skrivit. Istället för att säga sanningen hade jag lindat in mig i ett resonemang som inte helt stämde med verkligheten. Det som stämmer är att det är inte fel att vara ut efter pengar och egen vinning om man står för det. Dessutom finns det de som är villiga att hjälpa medborgarna om de får betalt trots att de har en drivkraft som inte anses vara rumsren i allmänhetens ögon.   

Ordet BÅDE borde passa in här. Till detta sätt att se på saken hör att politik är en illusion. Därför ska jag istället för mitt eviga tramsande låta bli att gå i svaromål, se till de det som är både bara och dålig och lyfta fram de andliga frågorna i ljuset. De som får mig att stå över den primitiva människan tänkande.

Det gäller att ta de mesta med ro, inte dras med i den allmänna upphetsningen över alla orättvisor i den yttreverkligheten. Detta är trots allt det som är inom oss som får oss att reagera och vi ska inte skylla på andra när det inte blir som man vill ha det.

Den kloke tiger och den dumme talar!

Världen är mad och absurd tycker den som inget förstår. Alltså det är inte mycket jag förstår. Det verkar som jag saknar fattningsförmåga och är osedvanligt trögtänkt.

Under veckan som gått har jag på Fasebook skrivit ett inlägg som tillhör kategorin; det den dumme vräker ur sig och det alla redan vet, men inte tror på. Jag skrev att: 

“… livet har lärt mig är att jag ska söka och finna fred inom mig - om den genomfördes av alla är det slut på alla krig och det eliminerar alla konflikter och förhindra orättvisa. Fred i världen är en personlig sak. Vad som behövs är inte en förändring av omständigheterna, men en förändring av medvetandet.

Sedan ironiserade jag över liberalerna trots att jag inte tar ställning varken för rött eller blått och anser att alla är liberaler av olika slag att:

“…det är patetiskt när Sveriges sämsta förlorare dyker nu upp som gubben ur lådan fyra veckor efter valförlusten. De jag syftar på är den sk. nya arbetarklassens (alliansens) hjältar som påstår att det enorma underskottet i statsbudgeten inte finns och att det till och med är en vinst. Inte en liten vinst utan en gigantisk storvinst. Varför skulle man då tvingas höja skatten om det fanns pengar efter ev. en valseger?

Vilka föredömen. Man tar verkligen ansvara och står för det det man gjort. Sådan politiker vill jag ha för då förstår jag hur annorlunda jag är. Det var därför jag en gång i tiden slutade med politiken och sökte freden inom mig.“

Eftersom ingen svarade på mitt superba inlägg tvingades jag skriva mera och gissade att man tillsluts skulle svara. Jag förklarade att:

“…jag förstå varför världen ser ut som den gör. Alla tolkar saker och ting olika berodde på olikheter och var man befinner i den andliga och själsliga utvecklingen. “

Och jag la till en självklarhet att:

“…var och en ska söka svaren inom sig och inte hos några andra. Alltså inte bry sig om vad andra håller på.”

Min slutsats blev från mitt efterblivna perspektivet att “

“…de flesta har så stora problem att de inte kan göra detta. Därför letar man utanför sig själv. Man går till politiken istället för att ta tag i sin egen skit och sedan hjälpa andra.”

Hur det är med detta är frågan, men viktigare är att inse att det handlar om den egna tillfredsställelsen och stå för det. Annars blir allt hyckleri. 

Efter detta extrema och exceptionella påstående ska jag sluta att “uttala” mig på Fasebook. Jag blir ständigt misstolkad och man “…pekar finger från lång tryckt håll, flyr iväg och skriker” (Frö-ding”. Man förstår bara när auktoriteterna uttalar sig.  Då lägger man ut det citaten från dem inramat och gillar det som man det gud själv uttalat sig. 

Mitt nuvarande mottot är att “den kloke tiger och den dumme talar”. Jag hoppas jag kan hålla mig till denna visdom åtminstone på sajten jag hänvisat till. Där finns det gott om knäppgökar som vet hur det ligger till i världen, sådan som jag vill säga, men som inget förstår. 

Det som möjligen skiljer mig åt från flertalet av detta slaget är att jag har självinsikt. Därför kan jag ironiserar över min egen dumhet inom vissa ramar.

Dags att sjunga ut

“Människor skapades för att bli älskade. Saker skapades för att användas. Anledningen till att världen är som den är beror på att människor älskar saker och människor utnyttjas”. I vanlig ordning mins jag inte vem den personen var som skrev detta. 

Det var inte jag och det kunde det inte ha varit, men min åsikt tycks det som, om jag ska vara ärlig. Det ska jag försöka vara idag om det går.

Nu tre veckor efter valet har jag försåt att allt handlar ytterst om två ting som går hand i hand. Det är pengar och egoism. Något som gäller även mig så varför hyckla? Måste man inte stå för sanningen om vem man är, men hur många gör det?

Att våga göra det är egentligen ingen konst. Det som är svårt är att vet att det är så illa. Veta vem man är och som sagt stå för sakernas tillstånd. För att förstå krävs nästa ett helt liv, inte ens då erkänner tjurskallarna, som ofta är fd. politiker det öppet. Det jag har svårt att erkänna är att jag är avundsjuk och en satans gnällspik. 

Innan jag går vidare är det viktigt att förstå varför jag gnäller och att jag är avundsjuk. Min avund beror bl.a. på att nu vet jag att statsministern och talmannen tjänar 156 000 vardera i månaden. Enbart lönerna i riksdagen utgör över 21 miljoner kronor i månaden. Den lekstugan kostar oss en kvarts miljard om året.

Där är det klar att man blir avis, men jag inser också att det mesta är gnäll från min sida. Jag har det bra som har en rimlig pension och hyra är inte heller skyhög. Visslingen tvingas jag betala en inkomstskatt som inte är acceptabel bland vanligt folk då jag nått den aktningsvärda åldern av 65 år. Enligt vissa är jag därför enbart tärande som inte kan arbeta tills döddagar.

Som en löken på laxen vet jag faktiskt att ju minder man tjänar ju mer har man över. Det ligger i sakens natur, men det finns annat som jag har lärt mig som är värdefullt. Eftersom jag inte är stormrik så älskar jag andra för dem de är och inte vad de tjänar eller vad de har för position i samhället. De är inga saker som jag utnyttjar för egen vinnings skull. 

Det jag ser hos andra är alltså själen och inte objektet, men det är jag ensam om. Mina sk.. vänner, de som kallar sig författaré är däremot ointresserad av vem jag är. De vill, om de kunde utnyttja mig som spridare av deras litterära dynga på nätet.

Därför vet de inget om vad jag har åstadkommit och så ska det förbli. Det jag skrivit är inte tillför någon av deras sort, några som inte förstått att ytterst är det inte pengarna som är roten till det onda utan det sjuka egot, men är det så enkelt?

Det finns flera själ som jag ska återkomma till vad det lider.