“Människor skapades för att bli älskade. Saker skapades för att användas. Anledningen till att världen är som den är beror på att människor älskar saker och människor utnyttjas”. I vanlig ordning mins jag inte vem den personen var som skrev detta.
Det var inte jag och det kunde det inte ha varit, men min åsikt tycks det som, om jag ska vara ärlig. Det ska jag försöka vara idag om det går.
Nu tre veckor efter valet har jag försåt att allt handlar ytterst om två ting som går hand i hand. Det är pengar och egoism. Något som gäller även mig så varför hyckla? Måste man inte stå för sanningen om vem man är, men hur många gör det?
Att våga göra det är egentligen ingen konst. Det som är svårt är att vet att det är så illa. Veta vem man är och som sagt stå för sakernas tillstånd. För att förstå krävs nästa ett helt liv, inte ens då erkänner tjurskallarna, som ofta är fd. politiker det öppet. Det jag har svårt att erkänna är att jag är avundsjuk och en satans gnällspik.
Innan jag går vidare är det viktigt att förstå varför jag gnäller och att jag är avundsjuk. Min avund beror bl.a. på att nu vet jag att statsministern och talmannen tjänar 156 000 vardera i månaden. Enbart lönerna i riksdagen utgör över 21 miljoner kronor i månaden. Den lekstugan kostar oss en kvarts miljard om året.
Där är det klar att man blir avis, men jag inser också att det mesta är gnäll från min sida. Jag har det bra som har en rimlig pension och hyra är inte heller skyhög. Visslingen tvingas jag betala en inkomstskatt som inte är acceptabel bland vanligt folk då jag nått den aktningsvärda åldern av 65 år. Enligt vissa är jag därför enbart tärande som inte kan arbeta tills döddagar.
Som en löken på laxen vet jag faktiskt att ju minder man tjänar ju mer har man över. Det ligger i sakens natur, men det finns annat som jag har lärt mig som är värdefullt. Eftersom jag inte är stormrik så älskar jag andra för dem de är och inte vad de tjänar eller vad de har för position i samhället. De är inga saker som jag utnyttjar för egen vinnings skull.
Det jag ser hos andra är alltså själen och inte objektet, men det är jag ensam om. Mina sk.. vänner, de som kallar sig författaré är däremot ointresserad av vem jag är. De vill, om de kunde utnyttja mig som spridare av deras litterära dynga på nätet.
Därför vet de inget om vad jag har åstadkommit och så ska det förbli. Det jag skrivit är inte tillför någon av deras sort, några som inte förstått att ytterst är det inte pengarna som är roten till det onda utan det sjuka egot, men är det så enkelt?
Det finns flera själ som jag ska återkomma till vad det lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar