Bara några dagar efter inlägget om att inte bry sig om vad andra gör dök alliansens dådigaste förlorarna upp på Facebook. Där hånade man den nytillträde stadsministern öppet. De tyckte att han var vilse i pannkakan och enbart löjlig.
Eftersom Löfven är av samma skrot och korn känner jag sympati för honom. Jag är en riktig vimsig Peter och skulle inte kunna leda en hel nation utan att göra bort mig fullständigt. Vilket liv det skulle bli på häcklarna.
De brydde sig inte heller om ett annat Lööf för det behövs inte. Alla vet att hon inte har alla hästar hemma. I vanlig ordning hejar de på det egna laget utan att bry sig om vad dessa personer hittar på, men vad gör jag som inget lag har att heja på?
Sådana är de, man ser andras fel och inte sina egna och det är bara jag som inte gör det (självironi). De var detta beteendet som retade upp mig (gick i fällan) och därför kunde jag inte stillatigande höra på deras raljerande tonfall. Då gjorde jag det som jag lovat att inte göra.
Med ironin tackade jag häcklarna på FB eftersom jag fått träna mitt intellekt, om jag har något vill säga. Det la jag till för att inte låta allt för överlägsen. Problem var bara att jag mött min egen spegelbild.
Sedan fortsatte jag med att förklara att den verkliga drivkraften bakom ett engagemang på riskdagsnivå ytters handlar om egennytta och pengar.
Det jag skrev var illa. Därför tog jag bort det jag skrivit. Istället för att säga sanningen hade jag lindat in mig i ett resonemang som inte helt stämde med verkligheten. Det som stämmer är att det är inte fel att vara ut efter pengar och egen vinning om man står för det. Dessutom finns det de som är villiga att hjälpa medborgarna om de får betalt trots att de har en drivkraft som inte anses vara rumsren i allmänhetens ögon.
Ordet BÅDE borde passa in här. Till detta sätt att se på saken hör att politik är en illusion. Därför ska jag istället för mitt eviga tramsande låta bli att gå i svaromål, se till de det som är både bara och dålig och lyfta fram de andliga frågorna i ljuset. De som får mig att stå över den primitiva människan tänkande.
Det gäller att ta de mesta med ro, inte dras med i den allmänna upphetsningen över alla orättvisor i den yttreverkligheten. Detta är trots allt det som är inom oss som får oss att reagera och vi ska inte skylla på andra när det inte blir som man vill ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar