Tillbaks till helvetet!

Så åkte jag tillbaks till storstaden, men det skulle jag inte gjort! Jag är inte välkommen här längre. Idag är våra storstäder porten till helvetet. Mina registreringsskyltar blev stulna och så skrapade jag sidan på bilen när jag skulle baka in på den plats där jag brukar parkera eftersom jag var så förvirrad och uppjagade av det som hänt!

Det kunde ha varit värre, men nu fick det vara nog och så blev det om jag bortsett från att vissa i mitt bostadsområde inte hade tid att prata med mig, Det tar jag som ett gott tecken - dvs. jag ska inte bo kvar här längre utan flytta ut på landet så fort som det går.

Det kunde vara värre för de som jag ville träffa mig och prata en stund de har tid och är lika vänliga som alltid. Så helt säker var jag inte. Sedan fortsatte jag ut på Djurgården och där blev det inte som jag tänkt mig. Ska man till Rosendals slott måste man köra där det inte går att göra om man inte har tillstånd och så hamnade jag i en situation som jag inte ville hamna i nämligen att möta bilar där det stod Kungliga Djurgårdsförvaltningen.

Så var det. Det ena efter det andra drabbade mig och det känns som ett gott tecken - här ska jag inte vara och när jag flyttade från Sparreholm en gång på 1990-talet blev jag jagad av en svart hund.  Det var också ett gott tecken om man nu ska bry sig om tecken.

För mig är tecken numera smärtkroppar eller om man så vill ångest. Ångest är som de flesta veta fantasier och det som händer har inte med verkligheten att göra. Det är rädslor som vi bär med oss från händelser som sluta bra., men som kunde ha slutat illa och som inte blivit bearbetat på rätt sätt Så varför bry sig om tecken?

Snart är jag på väg från Stockholm till Skåne och Österlen igen. Kanske vi där hittar en nya bostad tillslut även om det inte ser så ut så för tillfället, men jag har ofta fel? Det senaste erbjudandet var fantastiskt om ett hus som jag gärna vill flytta till!

Jag vet att jag inte kommer att sakna huvudstaden. Detta liv jag levat här är förbrukat och handlar mer om den yngre Leo. Han som trodde att han skulle bli något stort och som drömde om att möta drömkvinna. Det gjorde jag på sätt och vis, men hon flyttade härifrån och det var så jag periodvis hamnade i Skåne!

Att bli något stort är en annan fråga. Frågan är om jag inte är det redan. Det beror på hur man ser det! Det får omvärlden avgöra, men jag tycker att jag är en fantastisk människa som inte är rädd för sanning och jag vågar säga vad jag tycker även om inte det är politiskt korrekt. Alltså jag bryr mig inte om det jag tycker är höger om det fungerar. Det jag bryr mig om är om det fungerar, men sanningen är viktigast! 

När ska det sluta?

Världen är upp och ner och människorna är helt galna! Det värsta med detta är att jag tror att välden går mot sin undergången. Ser man upp på kvällen mot universum så vet vi att det finns många planeter som är helt öde. Vilket öde har de drabbats av vet vi inte, men en del har varit bebodda och det har funnit liv där.

En annan sak som plågar mig är att ingen ser upp till mig. Men nu handlar det inte om beundran som jag vill ha utan att man ser på mig som en man med erfarenheter - i mångas ögon är jag en gaggig gamla gubbe. Så är det med vänsterns förakt för sina medmänniskor. De står över alla andrar och tror sig vara för mer än den flesta. Det kallar jag för arrogans och människoförakt, men det finns kanske finnare ord för detta!

De dömer ut även sina egna och de lyssnar inte på den som vet vad det vill säga att tillhöra en kategorin av människor som har ett enda mål och det är att bli kända och uppmärksammade. Helst vill den enskilde anhängaren av detta kotteri för inbördes beundran och befordran komma in i FN. Där ska de hålla tal till världens folk och varna alla för SD och nazismen som de tror hottar välden.

Sedan ska de bli hyllade för den egna insatsen, men tänk  om de har fel. Då blir det pinsamt värre, men en sådan tanke kan de inte tänka (att de har fel) och det förklarar allt. Danielsson skrev att "den som inte tvivlar är inte riktigt klok" och därför är de i mina ögon fanatiker och dogmatiker.

Jag skulle vilja tillägga att sådana personer ser bara andras fel och inte sina egna. Det är nog därför vi har en statsminister som kritisera alla andra länders ledare, men säger inget om sin egen bakgård. Båda föräldrarna var nazister och det vet alla, men jag fråga mig om det är lämpligt att vara statsminister då. Det skulle kunna ligga honom i fatet om omvärlden fick veta detta eller hur?

Därför har gått så långt att man måste akta sig för västern. De är farliga och de registrerar och förföljer likt SS-soldater dem som inte håller med om det allmännas synsättet. De till och med anmäler dem till arbetsgivaren och knackar på hemma hos vissa om de skrivet något om Sverigedemokraterna som ev. skulle kunna tolkas som positivt.

De är som rovfåglar som väntar på sitt byte och de vill slita tarmarna ur kroppen på offret och hacka ut ögon på dem.

Det är svårt att förstå att de är sådana, men jag tror att det beror på att de upplever sig själva som vara sända av Gud. Det skulle de i alla falla göra om de var religiösa, men det behövs inte för så är det med alla vänsterideologi. Det är faktiskt en form av religion.

Så är det också med ondskan - den tror sig vara god, men i själv verket är den ond. Så är det också med psykopater - de tro sig vara goda, men det är de verkligen inte. Därför borde västern gå i terapi innan du blandar sig politiken.

Det borde Hitler också ha gjort och det finns fler som borde se på sig själva utifrån innan de ger sig in i hetluften. Det var därför jag lämnade politiken bakom mig och fortsatte inte som en del av mina kommunistiska partikamrater rakt in i den socialdemokratiska partitoppen.

Jag kände att jag måste ta ansvar och valde alltså därför en annan väg än de gjorde. Den vägen gick över frågan om "Vem jag är inners inne?" Är jag en demagog som av personlig ärelystnad begagnar massorna för att komma upp eller är jag en demokrat som vill väl?

Svaret blev att jag hade ett sjukt ego och därför måste jag fortsatt att arbeta med de andliga frågorna och inte gå samma väg som mina partikamrater. De gjorde karriär och satsade på kändisskapet och de försökte komma så högt upp i hierarkin som de kunde. De kanske behövde den erfarenheten, men den erfarenheten behövde inte jag!

Jag visste redan vad de skulle innebära och det hade vi ofta pratat om, men det betydde inget  för vissa eftersom deras sjuka eko vara allvarligt skadat. Därför kommer jag lindrig undan den dag vi ska ställas mot väggen och dömas av domaren!

Nu var det dags igen!

"Nu var det dags igen!" skulle jag kunnat skriva om de idioter som styr vår värld och som nu har ställt till det så att man tappar hakan. Himlen har färgas blodröd när Daseh attackerar de kristna i Mellanöstern och där det nu pågår ett massmord på samma sätt som hände judarna i Tyskland under nazist tiden.

Nu kastar sig de fega djävlarna sig också över de kristnas barn, men Daseh vet inte vad som väntar dem. Ut ur Europa ska de och det med huvudet före. En kvartsen vilar runt deras nackar och de ska sänkas ner i havet, de som mördat unga flickor och pojkar som inte är mer än tio år gamla.

Nu fegar även politikerna ur (de som tagit hit mördarsekterna) för de vill slippa ansvaret för vad de gjort trots våra varningar. Så blir det när syftet varit att de fått för sig att de kunde tjäna pengar på de som flyr hit.

Därmed är de lika cyniska som den ondskefulle Bert Karlsson. Alltså, de som sitter i regering är krämare av värsta sort och därför skiter man i hur det går för den vanliga människan. Dessutom hånar de oss öppet och kallar oss för trångsynta typer som anmäler småbrott - nu är vi inte längre rasister utan futtiga stackare som inte ställer upp och stöttar politikerna längre.

Hur länge ska detta hålla på? frågar jag mig nu när ska de ansvariga politikerna  ta ansvar för det man gjort och avgå. Erkänna att allt var ett misstag att ta hit denna sortens flyktingar som nu kommer hit. Det gör man inte i första taget för de är lika dumma som gässen och att kritisera dem är det som att hälla vatten på en gås.

Därför är det nu svårt att nu njuta av varandet, men jag måste säga som min vägledare sa. "- Du måste se det positiva och förstå att universum är full av överraskningar!" Saker och ting kommer att orda sig och det som händer kommer att göra alla häpna. Jag måste alltså förstå att jag måste leva mitt liv som vanligt!

Att leva livet som vanligt är att acceptera det som händer och förstå att Gud styr över våra liv och  han ordna upp alt på bästa sätt. Då bli det som jag vill att det ska bli inners inne och det kommer jag förstå i höst när jag är tillbaks hemmavid.

Mitt störta problem då blir och förstå vad min rädsla kommer ifrån och vad jag är så satans rädd
för? Kan det vara det som de som ska hända jag är rädd för eller är det som jag lärt mig bara en illusion?

Eller är det det som skrämt mig så länge jag kan minnas jag är rädd för?  Det sistnämnda ska jag skriva om i nästa blogg eller så ska jag sluta att penetrerar sådan strunt. Inte bryr mig utan leva livet som om inget hänt! Jag har ju lärt mig att tänker jag på det som är negativt då dar till mig det som är dåligt och hemskt.