Nu var det dags igen!

"Nu var det dags igen!" skulle jag kunnat skriva om de idioter som styr vår värld och som nu har ställt till det så att man tappar hakan. Himlen har färgas blodröd när Daseh attackerar de kristna i Mellanöstern och där det nu pågår ett massmord på samma sätt som hände judarna i Tyskland under nazist tiden.

Nu kastar sig de fega djävlarna sig också över de kristnas barn, men Daseh vet inte vad som väntar dem. Ut ur Europa ska de och det med huvudet före. En kvartsen vilar runt deras nackar och de ska sänkas ner i havet, de som mördat unga flickor och pojkar som inte är mer än tio år gamla.

Nu fegar även politikerna ur (de som tagit hit mördarsekterna) för de vill slippa ansvaret för vad de gjort trots våra varningar. Så blir det när syftet varit att de fått för sig att de kunde tjäna pengar på de som flyr hit.

Därmed är de lika cyniska som den ondskefulle Bert Karlsson. Alltså, de som sitter i regering är krämare av värsta sort och därför skiter man i hur det går för den vanliga människan. Dessutom hånar de oss öppet och kallar oss för trångsynta typer som anmäler småbrott - nu är vi inte längre rasister utan futtiga stackare som inte ställer upp och stöttar politikerna längre.

Hur länge ska detta hålla på? frågar jag mig nu när ska de ansvariga politikerna  ta ansvar för det man gjort och avgå. Erkänna att allt var ett misstag att ta hit denna sortens flyktingar som nu kommer hit. Det gör man inte i första taget för de är lika dumma som gässen och att kritisera dem är det som att hälla vatten på en gås.

Därför är det nu svårt att nu njuta av varandet, men jag måste säga som min vägledare sa. "- Du måste se det positiva och förstå att universum är full av överraskningar!" Saker och ting kommer att orda sig och det som händer kommer att göra alla häpna. Jag måste alltså förstå att jag måste leva mitt liv som vanligt!

Att leva livet som vanligt är att acceptera det som händer och förstå att Gud styr över våra liv och  han ordna upp alt på bästa sätt. Då bli det som jag vill att det ska bli inners inne och det kommer jag förstå i höst när jag är tillbaks hemmavid.

Mitt störta problem då blir och förstå vad min rädsla kommer ifrån och vad jag är så satans rädd
för? Kan det vara det som de som ska hända jag är rädd för eller är det som jag lärt mig bara en illusion?

Eller är det det som skrämt mig så länge jag kan minnas jag är rädd för?  Det sistnämnda ska jag skriva om i nästa blogg eller så ska jag sluta att penetrerar sådan strunt. Inte bryr mig utan leva livet som om inget hänt! Jag har ju lärt mig att tänker jag på det som är negativt då dar till mig det som är dåligt och hemskt.