Igår mötte jag en tvåbent varelse som jag betecknar som den störta i sitt slag. Han är en och tio lång, smal som en sticka och mäktigt imponerade. Det är inte Obama utan värdens mäktigaste fågel, tror jag om man bortser från strutsen.
Om storken trodde man förr att boett på taket skyddade husen fån eld. Även Maria hade den rollen under medeltiden, men henne placerade man inomhus i ett hörn. Under 1800-talet ansågs det att storken var en nyttig fågel. Därför var den populär och åtnjöt beskydd. Myten om barn som kommer till världen bakom husknuten blev vanlig först vid den här tidpunkten i Europa. Då blev den också en symbol för lycka och välstånd.
På tal om den storkmäktige Obama så är Nyhetsrapporteringen om honom pinsamt dålig.
“Världens mäktigaste man har kommit till lilla Sverige” och “Han är full av känslor för Syriens folk”.
Det är bra med känslor, men det får inte styra förnuftet om att starta krig. Man måste tänka klart i ett sådant läge och ännu vet ingen vem som står bakom gasattacken på kvinnor och barn. Det kan vara delar av “fienden” (oppositionen) som vill dar in USA i kriget, men det kan också vara krigsmakten. Något som talar för detta är att ingen inom regimen vill ha en så mäktig fiende emot sig.
Problemet Obama är att han inte ser sina egna fel utan bara andras. I det avseendet är han en typisk politiker. Hade han varit den stora ledare som han utger sig för att vara då hade han benådat sina kritiker. Istället jagar man “yttrandefrihetsmän” världen över. Hade det var jag som varit president då skulle jag bjudit in dem till vitahuset för samtal.
Nu sitter Julian Assange och Edward Snowden istället inspärrade på olika ambassader världen över. Sorgligt tycker jag, men jag känner igen detta. Så gör “demokrater” världen över när någon hotar deras maktställning. Ett taskigt ego räcker gott och behovet av kontroll går hand i hand så nästan inga av världens ledare går fria. I det här fallet ligger även jag illa till.
Det låter illa att skriva så här, men det tycker inte jag för det är inom oss själva vi måste hitta svaren. Krigen vi utkämpar är kriget inom oss själva. Det är andemening i bloggandet, men jag förstår att inte några bokläsande människa förstå detta. De står ju över alla andra, men bakom masken av ord döljer sig en tiger. Då kvittar om den litteraturmedvetne eller gillar Nalle Puh som jag gör.
Jag tror att det gäller att överbygga motsättningarna mellan det yttre och det inre och därför säger jag som Lao-tse sa:
“Den överlägsne kämpen når framgång utan våld. Den störste erövraren segrar utan kamp. Den mest framgångsrike anföraren leder utan att befalla."
Kan det bli tydligare? Knappast! Det enkla är det svåra att förstå, men varför? Människan är ett djur som styrs av rädslor och instinkter.
“Åt helvete med litteraturen, fram med knytnävarna!” säger den vältalige och intellektuelle Obama och även hans “vänner” i Sverige. Därmed sänker jag honom till den nivå där han hör hemma, därför står hans värdighet på spel. Det är detta som storken klappar om.
Vi är alla tjänare som ska fylla kaffekoppen med kaffe åt bonden som skördat vetet på åkern. Detta gäller för alla presidentens män eller så kan man utrycka det på ett annat sätt.
“Allâh…kommer att visa er nåd med till Hans tjänare på återuppståndelsens Dag.” [Muslim, al-Tawbah, 6908.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar