Om jag har negativa förväntningar händer oftast det som är positivt, men även det som är negativt. Det gör inget för det negativa blir i slutändan trots alltid positivt. Något som är bra för mig, men som jag inte förväntat att det skulle bli. Blir jag besviken har jag inte insett att det var det bästa som kunde hända.
Visa personer påstår att är man som jag rädd för allt då händer det bara dåliga saker därför att man är rädd. Att kunna känna på sig hur det ska bli det räknas in i det här resonemanget, men det ska jag återkomma till.
Enkelt utryckt: tror man att mirakel är normala, kommer man att förväntar sig dem. Och att förväntar sig ett mirakel är det säkraste sättet att få ett.
I Stjärnornas krig utspelar sig ett samtal mellan Jedi-krigaren Luke Skywalker och Yoda. Dialogen är intressant. Om den fungerar är det fantastiskt, men där finns det inget utrymme för tvivel. Det du vill ha får du om du tror på det och en enda tvivelaktig tanke saboterar ditt val.
Gör du det då rasar korthuset samman. Gör du inte det då kan du med tankens kraft lyfta en sten från marken utan att röra vid den. Snacka om att inte ha några tvångstankar. Jag skulle inte klara detta konststycke utan att tvivla.
Det jag lärt mig är att jag först ska önska sig något, sedan får jag tvivla, men inom rimliga gränser annars blir det inget. Sedan ska jag glömma bort det jag önskat. Då kommer det jag önskat till dig när jag som minst beredd, men då måste verkligen vara bra för mig.
Alltså det får absolut inte var något destruktiv och nedbrytande för då blir det aldrig mitt. Förr var det så, men då skulle jag lära mig något av den sortens önskningar. Jag tänker då på “alla” kvinnoaffärer eller rättar sagt mitt umgänge med det motsatta könet. Något mera destruktiv får jag leta efter i minernas soptipp. Därför har jag idag valt en särborelation som innebär att jag lever ensam större delen av året.
På grund av mina rädslor så tvivlar även jag på att jag någonsin ska få det jag vill ha, men det är fel. De saker jag får är det som jag behöver. Så är det eftersom jag valt att gå på den bättre vägen än den jag gick på förut – det handlar alltså om mitt andliga och själsliga tillstånd.
I klartext betyder det att jag inte kan vara otrogen, supa, slåss eller stjäla från andra människor. Jag måste ha ryggen fri, men är det så enkelt? Materiellt sett så klarar jag mitt uppehälle, men varför är jag så anspråkslös?
Därför frågar jag mig vad det är för fel på mig? Är jag en ulv i fårakläder som inte berättar vem jag verkligen är? Dessa visa personer som jag pratat om har faktiskt övernog med saker och mer än de behöver. Kan det vara så att jag får mycket om jag tänker på de rätta sättet - deras sätt.
Kanske ska jag tänka om på den här punkten? Inte tvivla utan tro att jag ska blir mycket rik. Det är värt att prova. Trots det säger jag som jag brukar säga jag söker jag inte lyckan i de materiella tingen, men jag vill som alla andra ha en tryggad ålderdom. Jag vill kunna resa, laga bilen och slipa tänka på att pengarna ska räcka till alla utgifterna jämt. Pengar gör ingen lycklig, men vid sidan de andliga behoven är det finna fisken med en “slant” så varför förneka det.
Faktiskt så kan jag nu konstatera att jag ljugit större delen av mitt livet i frågan om pengars värde för mig. Varför? Det beror troligen på att jag förträngt behov av dem därför att jag inte haft några. Jag har inte haft några därför att jag inte trodde att jag skulle klara av att hantera dem.
Det säger i alla fall de visa. De menar också att jag fått för mig att jag inte är värd några pengar. Är det så då är detta den störta lögn som jag producerat, men jag är inte helt säker. I min förra blogg förklarade jag att det är inget fel att ha mycket pengar. Det beror vem som har dem i sin hand och hur de sedan används. Det var ett stort framsteg och det viktigaste är jag erkänner detta öppet.
Jag får se tiden an och framför allt tro på det som jag skrivit här. Rätten att tvivla hoppas jag inte ligger mig i fatet för jag är en tvivlare, men även det kan vara fel. Tvivlet kan vara ett sätt att tackla den fanatiska sidan i min personlighet.
Ytterst handlar lögnen som jag skapat om bildning och kultur. Det är inte fint att säga att man vill tjäna pengar och det är inte fint att tror på den möjligheten heller, men vad skulle det göra? Jag bryr mig ju inte längre om vad andra tycker om mig.
Av detta yrande har jag förstått att jag ska bara låta saker och ting vara. Inte ha några förväntningar. Varken negativa eller positiva. Om jag har det då blir jag bara besviken och det kan dessutom hindar mig från att få det som gör att jag verkligen mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar