Hur skattar man sig lycklig?

En märklig mening kan det tyckas. Det undrade jag efter det senaste besöket vid Stenshuvud. Trots det vet jag att visa skriver att “skratta” sig lycklig. Vad är skillnaden? Man blir ju lycklig av att skratta och det är guld värt.

Som på bilden skulle jag vilja bo, men problemet är att Ulf Lundel har redan slaget sig ner här. Han skulle förpesta tillvaron för mig eftersom vi har så olika uppfattningar om Kvik Art. Jag anser att upplänningarna inte sett ska lägga sig i det som rör Skånes väl och ve, men det gör han. Till råga på drar han dem in för rätta och det skulle aldrig jag göra. Däremot hävdar rätt till att ha en åsikt, men det är en annan sak.

Faktiskt så gillar jag inte Ulfs skriftspråk. Hela musikkonceptet har han dessutom “knyckt” från Bob Dyland, men det är han inte ensam om. Alla knycker nuförtiden och från min sida luktar avundsjukan. Det kan jag erkänna öppet.

Alltså har jag redan utsett en bostad som skulle bli min i fantasin. Det verkar som om jag inte har några större anspråk, men det beror hur man ser det. Utsikten är enorm och det är den jag betalar för, för att inte tala om insikten som medföljer.

Insikten om att jag strävar efter att få vara i fred gör mig orolig. Då är detta en misslyckad plats för vila. Här dräller det av folk både höst, vår och sommar.

Det är frid i sinnet jag vill ha, men som alla vet vid det här laget kan man inte få det om man inte är tillfreds med sig själv. Trots det får jag frid vid heden bakom huset en bit bort.

Den platsen, bakom huset påminner mig däremot om min uppväxt vid Karleby. Det var där man hittade man en guldhalskrage från forntiden. Det filigranarbetet finns bara på Öland och i Skåne, men det är guldfyndet i Västergötland som utmärker sig.

Min uppväxt vid gånggrifter och dösar kan jag inte glömma. I det området som jag vistades i finns det över trehundra stycken. Det var där jag hade mina första historielektioner – lärarfritt och därför möte jag där gångare och anat otyg utan inbladning av glädjedödare. 

Vad jag upplevat blad dessa gigantiska gravmonument kan jag berätta, men det få bli när jag är på det humöret. För övrigt finns det inget mer och säga utom att jag ännu inte svara på frågan om man kan eller hur jag ska skattar sig lycklig.

Det skulle vara att jag sliper betala skatt på min pension vad det lider! Då skulle jag bli lycklig och….