Värt att minnas

Om jag var hade ett gott minne skulle jag minas det som jag tänkte skriva om. Det som jag funderade över innan jag somnande, men som jag glömt. Så det får bli som det blir. En massa yrande om både det ena och det andra.

Det jag inte glömt är resan till Hagstads naturreservat i förrgår. Där finns det gott om piggsvin, om man gräver upp dem för på ytan ser de mer ut som vildsvin.  

Det där med humor det är inte roligt. Trots det försöker jag vara rolig, men jag kan inte slå min särbo. Det beror på att hon är släkt med Piraten. Den typen av humor slår alla rekord. Hon är bara för mycket och det är han också som alla vet. “Historier från Färs” fick mig att le varje dag efter att jag hörde Järregård läsa upp novellerna i Freestyle. 

Av allt hon ser blir det något roligt. Det är inte så att hon försöker göra det komiskt utan hon ser det komiska i allt. Faktiskt så är det så “äkta” komiker gör, men hon har också det motsatta. Hon är både rolig och o-rolig.

Samma plats ovan, men vintern 2011 var det inte så rolig. Den våren glömmer ingen i första taget. Isstubben i vattnet var däremot rolig fram på vårkanten. Den såg ut som en seriefigur som sträcker sig upp mot solen.

Årets vinter i Skåne påminner om Bonden Bruegels målningar. Ett snöfattigt Holländskt landskap för han var väl Holländare? Om jag skulle flytta ner till Österlen då beror det på de snöfattiga vintrarna där nere.

Så har det i alla fall varit förut, men det verkar som klimatet äntrat på sig. Fast i år var det som det brukar vara så vem vet.

I Kåseberga känner vi folk, men på grund av alla horder av turisterna på sommaren är det en omöjlighet att flytta hit. På vintern är det dessutom folktomt och de flesta håller sig inomhus. Vad man gör där då vet jag inte, men fisknäten ska ju lagas och fisken som frågats rökas.

Det var första gången jag skrivit något om ingenting. Inget själsligt så att säga för om ingenting kan jag inte jag skriva. Det var faktiskt om detta som jag skulle blogga. Alltså att inte var så alvarlig jämt och bara låta orden rinna ur mig som vattnet från Källan.

Det blev allvar till slut…