Kunskap är makt

En sak har jag lärt mig att det bästa argumentet jag kan använda är inget argument alls. Jag ska inte argumentera med livet eller med någon i livet. Livet presenterar sig perfekt i varje ögonblick och varje människa tror att hans eller hennes synvinkel är det enda "rätta". Att argumentera med något om detta är meningslöst. Det är stort slöseri med energi.

Därför säger jag att kunskap är makt, men vissa utnyttjar kunskapen till annat. Det gör de för att få makt  - makt över andra. Det är inte mitt mål. För mig handlar det om att det nå själens högsta önskan och det är kärlek.

Likaledes är kärlek inte frånvaron även känsla (hat, ilska, lust, svartsjuka, begär), utan summa av alla känslor. Den sammanlagda slutsumman. Den fullständiga mängden. Alltet. Så för att själen ska kunna uppleva fullständig kärlek måste den uppleva varje mänsklig känsla.

Äntligen fri och en stor seger är att vänta!

Nu förstår jag!?

Jag har skrivit att jag vill inte veta det jag redan vet utan förstå det jag inte vet. Det låter konstigt, men det är något som jag behöver förstå så att jag kan ta ett nytt steg i min utvecklig. Något jag bara förnummit, men att göra det är stort när det handlar om andligheten.

Trott om ni vill, men det är om den inre verkligheten bibeln handlar. Det är få som förstått det utan i allmänhet tolkar man innehållet efter bokstaven. Berättelser och legender är på allvar och inte en inre strid. Vi vet inte ens med säkerhet att Jesus funnits.

 

I Tacitus annaler talas det om en person vid namn Chrestus, men mer har vi inte att gå på.  Svepduken från Turin bevisa inte så mycket som man först trott, men den kristna tron är något helt annat.

Den behöver inga jordiska bevis för läran talar för sig själv. Nu är jag inte kristen, men jag förstå hur man tänker. Det kan jag göra på grund av min lilla avhandling från 1980-talet om medeltidens trosuppfattning.

Innan jag går vidare måste jag säga något som jag redan vet och det är att ingenting är så illa som det verkar. Ingenting. Det jag lärt mig är att det som händer är en välsignelse gömd i varje rynka av erfarenhet.

Det inkluderar alla "dåliga" saker som kan hända. Därför måste jag ändra mitt perspektiv. Veta att ingenting händer någonsin som inte är för det högsta goda. Allt som behöver förändras för mig är att se det så är min definition av det "högsta goda."

Jag har alltså förnummit att det finns krafter som vi inte kan se, men känna på oss. Att de finns förstår man inte med förnuftet och så har det varit hittills. Det är saker som ändrar och ställer saker och ting till rätta. Jag kommer att redogöra för dem när det som nu hotar mig är över, men först måste allt det ha sin gång.

Först då kan redogöra för vad det är och hur en sådan kraft ser ut om jag har lust. För tillfället är jag blockerad av andra tankar. Tankar som kan leda mig fel och bort från en lösning som gynnar mig. Var och en ska ju gå sin egen väg, men en viss vägledning behövs alltid. Så har det ju varit för mig och är fortfarande.

Skyddsänglarna visar sig oftast när jag verkligen behöver dem. En sådan villar just nu ovanför mitt huvud. De jagar bort allt ont som kontrollmänniska åstadkommit med deras enorma behovet av makt.

Makt är en förrädiska känsla. Den bygger på det sjuka ego som bara vill ha mer och mer. Oftast leder det motsatsen och i slutändan förlorar man därför att kärleken är större och starkare och den får oss att växa.   

Alt handlar om kärlek!

Det är viktigt att jag inte se det som står i vägen som "fienden". Det kan ofta vara min bästa vän som skicka mig på en omväg som tar mig runt på vad som kunde ha varit en stötestenen av stora mått.

Jag skicka därför ett ord av tacksamhet till någon/något som verkar vara det som är emot mig just nu. Alla saker i livet som händer är gott. Det måste jag lita på det.

Ytterst handlar allt om att våra olikheter inte behöver skapa splittring, våra kontraster behöver inte skapa konflikter. Variationerna i vår tro behöver inte heller skapa våld. Det finns ett annat sätt att se på saken, men jag kommer inte att hitta det sättet genom att söka efter det. Jag kommer bara att finna det genom att skapa det.

Det finns nämligen en lösning på allt detta precis runt nästa hörn. Om några veckor från kommer jag inte ens stå inför detta problem. Några månader från nu kommer jag ha glömt att jag någonsin haft det. Några år kommer jag att undra varför jag lät mig oroa mig så mycket

Som sagt hur dåligt det kan ser ut just nu betyder ingenting. Det är bara jag som vet att med hjälp av det gudomliga inom mig behöver jag inte vara rädd. Mestadels har livet har en vana att ändra sig helt och hållet. Därför ska jag inte ge upp. I morgon kommer jag inte ens att tänka på det som hänt.

Nu är det bara en fråga om förtroende. Litar jag på att det gudomliga vet jag vad att det går bra Jag kommer inte ens att behöva tänka utan jag vet exakt varför jag förstod det här meddelandet. Det som jag skrev nyss och som skickats mig genom universum.

Humor och kärlek är det bästa botemedlet mot det som jag möter och det vet alla, men att tillämpa det det är svårt. Att jag kallar mig “Joke” på FB, betyder inte att jag är full av skämt utan att jag är ett skämt. Det skämtet går ut på att ingen lyssnar på mig för alla är upptagna av sitt eget förträffliga jag. Det gör inget för min bloggen är inte till för andra. Den är ingen predikan eller ens ett försök till att missionera om att min tro på detta hjälpen finns inom oss i svåra situationer.

Det är dags att börja tro på detta för egen del också. De är få förunnat att få en sådan möjlighet eftersom kontroll och känslan av makt ger dem inte den möjligheten. Faktiskt så är de så blockerade att de inte ens klara av att läsa och förstå den här texten överhuvud taget. De förstår bara vad de själva säger. Tragiskt, men så har det alltid varit och inte ens hörapparater hjälper.

Andligt sett en stor seger

Att jag äntligen kan andas ut är mig väl förunnat och om det skulle vara så då har jag verkligen något att berätta för andra som inte enbart rör mig. En seger andligt sett av stora mått som får mig att må mycket bättre än jag gjort på bra länge.

Det är en konst att kunna leva i en värld där den yttre verkligheten ständigt gör sig påmind, men utan den skulle vi inte utvecklas. Det är på grund av den som man lär sig att vara i nuet eller stunden. Hoten från alla håll och kanter gör ständigt påmind eller rättare sagt där det finns människor finns det problem. Individer som står och stampar på en primitivt nivå och som aldrig utvecklas.

Människor som vill sätta fast folk för minsta småsak och som hatar andra för att man gått in på “deras” revir. Ibland Det räcker med att du är en duktig fotograf. Avundsjukan villar på ett stort kontrollbehov av patologisk natur och det ska gudarna veta att det går tusentals år tillbaka, men det har inte alltid varit så. En gång i tiden tillhörde naturen alla och envar.  Inte bara vissa som anser sig var utsedda av en höge makt, men som i grunden har egna egoistiska intressen.

Så är det med djuren. De är inte så gulliga som det verkar och människan är ett djur. Däremot är naturen i sig annorlunda. Den bär på en ofattbar skönhet som bara den som kan ta in den skönheten förstår. Fast är det så?  Tänker på förmultningsprocessen men den är en del av det naturliga förloppet.

Vad har jag då lärt mig? Faktiskt så finns det ingen anledning att vara rädd. Även om jag skulle dö just nu, skulle det inte finnas något behov av att vara rädd. Allt det som händer är perfekt och uträknat från början.

Detta liv, detta underbara liv, är på min sida. Detta universum, detta underbara universum kommer att stödja mig i hela livet. Det vissa kallar gud sätter den gudomlig visdom och kraften i mina händer. Det är det som är min lärdom.

För varje gång det händer mig något måste jag upprepa detta som om det vore ett mantra.  Det är inget som den primitiv individen förstår som enbart sysslar med att jaga folk med blåslampa för minsta småsak. Varje gång de möter en människa som bär på denna visdom kommer de att vilja hämnas. Varje gång det vill hämnas kommer det att slå tillbaka på dem själva tills de möjligen fått den insikt om det är inte deras väg att gå.

Och varje gång de hämnas blir den vise starkare. Han kan skryta med det som alla borde vetta innan de kastar sig in i striden därför att de hatar dig så djupt. Mötet med den man hatar är ofta den egna spegelbilden man ser. Det betyder inte att man möter sig själv i andra utan man möter det som man inte vill kännas vid om det egna sättet att vara, göra upp med. 

Den som lärt sig detta har kommit en bit på vägen, men har långt kvar innan har försåt det som jag yrat om ovan. Det jag lärt mig om det jag förnimmer nu blir verklighet är att jag skapar min egen verklighet. Det är jag som har makten och därför att jag har Källan inom mig.

Ormen på den långa grenen

Grönt är skönt heter det och det tycker även jag. Gröna blad finns på grund av vädret – ännu ingen vinter bara höst i Skåne sägs det och ormar trivs inte i kylan. De vill ha plusgrader. Någon kyla att tala om är det alltså inte frågan om.

Min vistelse här ner är över om ett litet tag. De blir svårt att resa hem för det jag upplevt går nästan inte att beskriva med ord. Det är känslan det handlar om som är som balsam för själen. Det är inte som vid hemmets lögna (rättstavat) vrå. Hade det inte varit så hade jag valt en annan form av förhållanden. Faktiskt så är det resorna till huvudstaden som plågar mig mest. Vissa bilister är som galna och det är jag inte ensam om att tycka.

Kontrasterna blir för stora på alla håll och kanter. Ändå fortsätter jag med att hålla till uppe i Sverige. Det finns en förklaring till detta som jag inte kan gå in på. Det är en hemligheter och hemligheter måste man ha även om detta är en öppen blogg.

Det är så illa att utan naturen skulle jag gå under. Här finns den frid jag sökt så länge och måste ha så att jag inte förvandlats till islamist med tendenser som inte ens jag vill veta av. Alltså någon som bara bär hat och avund inom sig. I staden finns det gott om idioter att reta sig på. Jag säger nu något som någon lär ha sagt. 

“När du är död vet du inte om det, det är bara de andra som vet. Så är det också med idioter“

 

Nu reser jag in i dimman och hoppas att vara tillbaka så snart som det är möjligt. Utvilad så att jag kan ta nya bilder och nya tag för att stå ut med tillvaron i stor staden. Ett annorlunda liv det kräver nämligen sin man för det finns avundsjuka människor som tycker att min möjlighet borde begränsas. 

Till detta hör att jag måste vara tillgänglig för mina barn. Nu blir det ett stort kalas med glada kompisar som vissa är arbetar på Residence Fastighetsmäkleri och det lär vara fint som snus.   

Vad sedan landskap söder ut kan erbjud mig av dovis (“dovhjort” även på skånska) får man leta efter. Lika mycket som att mitt bloggskrivande från början enbart bygger på privat sökande i den egna själens labyrinter. Nu har jag upptäckt att det var naturen som ger mig det jag vill ha. Fast utan navelskåderiet hade jag inte kunnat uppleva naturens mirakel lika starkt.    

Trots detta så allt det som jag skrivit det vet jag redan om, men om jag verkligen lyssnar kan jag få reda på något jag inte vet. Om jag ska lära mig något nytt så är det dags att börja lyssna och förstå. Det gäller inte bara mig utan alla och framför de som tror att jag fått något som inte det har.  Det skulle vara så enkelt att jag inte förstått att det är jag som skapar min egen verklighet. Jag som bestämmer hur mitt lvi ska gestalta sig. Det är jag som har makten över mitt liv.

Efter många år i helvetet kan jag äntligen andas ut. Det är mig väl förunnat Skulle det vara så då har jag verkligen något att berätta för andra. En seger andligt sett av stora mått som får mig att må mycket bättre än jag hjort på mycket länge.