Jag har skrivit att jag vill inte veta det jag redan vet utan förstå det jag inte vet. Det låter konstigt, men det är något som jag behöver förstå så att jag kan ta ett nytt steg i min utvecklig. Något jag bara förnummit, men att göra det är stort när det handlar om andligheten.
Trott om ni vill, men det är om den inre verkligheten bibeln handlar. Det är få som förstått det utan i allmänhet tolkar man innehållet efter bokstaven. Berättelser och legender är på allvar och inte en inre strid. Vi vet inte ens med säkerhet att Jesus funnits.
I Tacitus annaler talas det om en person vid namn Chrestus, men mer har vi inte att gå på. Svepduken från Turin bevisa inte så mycket som man först trott, men den kristna tron är något helt annat.
Den behöver inga jordiska bevis för läran talar för sig själv. Nu är jag inte kristen, men jag förstå hur man tänker. Det kan jag göra på grund av min lilla avhandling från 1980-talet om medeltidens trosuppfattning.
Innan jag går vidare måste jag säga något som jag redan vet och det är att ingenting är så illa som det verkar. Ingenting. Det jag lärt mig är att det som händer är en välsignelse gömd i varje rynka av erfarenhet.
Det inkluderar alla "dåliga" saker som kan hända. Därför måste jag ändra mitt perspektiv. Veta att ingenting händer någonsin som inte är för det högsta goda. Allt som behöver förändras för mig är att se det så är min definition av det "högsta goda."
Jag har alltså förnummit att det finns krafter som vi inte kan se, men känna på oss. Att de finns förstår man inte med förnuftet och så har det varit hittills. Det är saker som ändrar och ställer saker och ting till rätta. Jag kommer att redogöra för dem när det som nu hotar mig är över, men först måste allt det ha sin gång.
Först då kan redogöra för vad det är och hur en sådan kraft ser ut om jag har lust. För tillfället är jag blockerad av andra tankar. Tankar som kan leda mig fel och bort från en lösning som gynnar mig. Var och en ska ju gå sin egen väg, men en viss vägledning behövs alltid. Så har det ju varit för mig och är fortfarande.
Skyddsänglarna visar sig oftast när jag verkligen behöver dem. En sådan villar just nu ovanför mitt huvud. De jagar bort allt ont som kontrollmänniska åstadkommit med deras enorma behovet av makt.
Makt är en förrädiska känsla. Den bygger på det sjuka ego som bara vill ha mer och mer. Oftast leder det motsatsen och i slutändan förlorar man därför att kärleken är större och starkare och den får oss att växa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar