Smärtkroppen förföljer mig vart jag än går!

Att skriva att "Smärtkroppen förföljer mig vart jag än går!" är inte så roligt. Jag önskar att jag kunde leva mera i nuet så att jag slapp att ständigt tänka på det som varit och i samma stund på de som ev. kan komma.

I Skåne är det lättare att leva utan att göra det för där finns djur och natur och så kan jag fotograferar jag allt det som innehåller varandet. Varandet betyder att jag är helt uppslukad av nuet och känner själens ursprung dvs. mitt andliga jag.

Vid horisonten utan för Löderups havsbad kan man jag se ända till Bornholm. Det jag vill är att njuta fult ut när jag är där. Alltså utan att tänka på allt elände som nu finns i världen. Varför gör jag inte det då? Jo, allt dåligt jag har erfarenheter av finns inom mig och jag kan därför inte slappna av. Med andra ord all den ondska jag mött och märkligt nog det som gått bra - även det som jag själv orsakat för jag är ju inte ett helgon skrämmer mig. Här vill jag inte räkan upp det som hänt de senaste året även om jag lust att göra det för det skulle kunna locka fram det som jag vill glömma och inte minnas.

Resultatet har blivit att jag inte litar på någon framför allt inte myndigheterna eller likvärdiga institutioner. Tråkigt för det skulle kunnat bli tvärtom. Inners inne vet jag att det finns goda människor. Vilka de är kommer jag att snart få reda på vad de lider.

Som sagt djur och natur får mig däremot på andra tankar. Märklig nog för djuren är handlingsbredda på samma sätt som jag har blivit med åren. Oftast är det människor som går under epitetet goda som är de onda, som vänstern idag eller om de jag pratar med har en len och insmickrande röst.

Det kan beror på att de har ett kamouflage, men jag tror att det är deras eget omdöme som spökar. Tror man att man är god så brukar det falla på att alla har en baksida. Den som inte står för sina dåliga sidor vet inte om vem man är och det är då kan man göra andra riktigt illa utan att förstå det eftersom man inte tror att man kan göra nån illa. Man är ju godheten själv!

Det är ingen tröst, men jag förstår varifrån smärtan kommer! Den kan ha sitt ursprung i händelser från uppväxten. Det är därför som det heter barn-dom, i mitt exempel tillsamman med ett anlag. Detta anlag skulle kan vara att jag har en extra känslighet.

Jag ser fram emot att en dag bli fri från detta gissel och det kommer att bli så snart. Då är jag är trygg i mig själv och oroar mig inte för det som ev. skulle kunna hända, men som inte händer. Nu dödar jag draken med de många huvudena. ADJÖ!

Som sagt framtiden är min och nu sätter jag färg på tillvaron! För nu inser jag att det alltid funnit färger i pälsen på Leo!