Det positiva är att man slutat spränga och det är lugnt och tyst i området, men hur det blir när kraftverket startar det vet jag inte. Troligen är det de som spyr ut föroreningar som jag inte tål när de provkört anläggningen.
Så är det där jag bor i Stockholm, men en bit bort ligger Djurgården. Där bor "mina" hägrar som jag fotar varje år. I år med sällskap med min dotter som nu äger min gamla fotoutrustning.
Med den utrustningen har jag tagit många fina bilder i omgivningarna och i Skåne dit jag åker ofta för att rehabilitera mig. Jag vet inte om det är tillåtet att rehabilitera sig när man blivit pensionär? Med den här socialist regeringen verkar det snarare att man vill att vi som är över 65 år borde kastas ut från något stup så att man kan fylla på med andra personer från andra länder. Detta folkmord på de egna hoppas jag inte ses med blida ögon.
Om inte det blir så tänker jag flytta ner till Skåne, men jag måste ha en bostad. Det jag skisserar är ett skrämmande perspektiv, men det har hänt förut och det kommer inte att passera obemärkt!
Hur det ska gå till vet jag inte för det är populärt att bo där jag vill bo, men hos mina släktingar kan jag inte bo för det blir trångt.
Hur som helst så åker tillbaks i dagarna för här kan jag inte vara längre. Parkeringsplatserna är överfulla och i området och det finns inga kvar att hyra. Egentligen har jag bara klagomål och det bådar inte gott, men det beror på hur man ser det.
Som sagt jag anser att man ska trivas där man bor för det är inte bra att vantrivas. Det kan göra oss sjuka och jag måste tänka på min hälsa. Det värsta är att det finns ett par grannar som inte har ett eget liv och som vill att jag ska offra mig för deras dåliga samvetes skull som är mig i hasorna.
Det dom inte lärt sig är att en god människa kan vara ond och en ond människan kan vara god. Det lärde jag mig när jag var 50 år och nu fick jag det bekräfta igen. En kvinna i porten bredvid sitter alltid i fönstret och kollar vad grannarna gör och när de reser bort och kommer hem.
Hon är hatad av de flest i huset, men nu åker hon till sjukhuset och hälsa på en av sina forna vapendragare då han fått en hjärtinfarkt. Vilket öde!
Det är det värsta öde man kan råka ut för och jag tro inte att han överlever hennes vistelse. Nu måste jag berätta för mina barn att hon inte får besöka mig om jag skulle bli sjuk och tvingas in på sjukhus.
Det är tur att jag har en dotter som är sjuksköterska och en som är läkare så de kan nog förklara varför jag inte är intresserad av hennes uppvaktning.
Tro mig om ni vill, men jag är inte emot mina grannar i allmänhet - jag känner flera och de är bra människor. Nyss stack hon ut sitt huvud och lossades vara trevlig och god.
Problemet är att hon förgiftar omgivning genom att man inte får vara i fred. Nu säger jag därför det som Orup sjöng och det är att: "Jag blir heller jagad av vargar"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar