Varför gnälla?

Varför gnäller jag när jag har spåtts en god framtid? Det kan beror på att jag är rädd för att det inte ska bli så eller är jag bortskämd?

“Om jag inte är tacksam för det jag har hur kan jag då tro att jag ska bli tacksam för det jag kommer att få”.

Detta är enkel matematik. Därför måste jag uppskatta det jag har för annars blir allt precis som förut när det som tillhör mig kommer till mig. Hur jag klara den uppgiften vet jag däremot inte. Jag har lyckats med vissa saker vet jag även om de som känner mig har svårt att tro att det var möjligt, men då bortser jag från det mest grundläggande.

Det jag har svårt med är att lita på krafterna i universum. Rättare sagt det negativa som händer sätter spår i min vardag. De räcker med en lite motgång så tror jag hela världen ska rasa samman. Jag tror att de som inte hände skulle kunna hända om om fanns. 

Varför är jag sådan? Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva tillvaron på det viset, men det är få som berättar om det för andra. Det känns pinsamt, man kan bli stämplad som onormal och räddhågsen. Det är inte fint. Nu ska jag däremot berätta om det som gjorde min dag fantastik.

Jag fick en punktering. Efter att jag lagat samma hål tre gånger bestämde jag mig för att köpa en ny slang trots att den gammal också var ny. Sedan försökte jag se meningen med det som hänt för punkteringen innebar att jag måste traska ända bort till Vasastan.   

Onödigt långt? Nej, det är där finns en cykelaffär som inte i förstahand tänker på att tjäna pengar utan på att kunderna ska bli nöjda. Det kallar jag en god investering. På vägen hem såg jag därför tre olika slags fåglar som jag inte sett förut.

Det var vid Sofia Hemmet. Detta berodde på att jag inte cyklade utan gick. Att gå har sina fördelar om man som jag vill få bra bilder till Flickr.

Det första var en bofink. Han satt på en gren och sjöng. Den andra var en flugsnappare. Den hade hittat något som likande en grön kvist, men i plast att sista på. Det är det fåglar gör det sitter.

De bästa bilderna fick sin plats på nätet. I arkivet fanns det även plats för några naturbilder till bloggen. Tillslut dök det upp en trädkrypare, men då hade jag passerat GIH

Detta är för övrigt min väg in till city och därför frågar jag mig självklart “Vad gnäller jag för”? När jag läser mina bloggar på nätet känns det som jag är rysligt bortskämd. Gav jag ut dem i bokform skulle de heta “Gnällpåsen”. Hur jag än väder och vrider på den saken kan jag inte komma ifrån det.

Lägger jag sedan till att få läser Månades yra då blir lyckan ännu större för jag slipper offentlighetens ljus. Hamnade jag i den kategorin då skulle jag få krav på mig och slarva med sökandet efter mitt kärnproblem. Om jag en dag hittar den då ska jag skriva om detta. Ibland är jag nära känns det som.

Denna kunskapen vill jag förmedlar även om det bara gäller mig och mitt liv. Det tycker jag är guld värt. Alltså jag är en guldgubbe som vill dela med mig till andra om det som gör mitt livet värt att leva eller som vi västgötar bruka säga: “Det ska var gott att leva annars kan det kvitta!”