Att gå från insekt till insikt innebär att jag förstår att jag är som alla andra. Skillnaden är den att jag tvingas spela en roll som för min del känns mycket obekväm i livets teater. Varför det är så vet jag inte, men jag kan ana vad det handlar om. Så är det kanske även för alla.
Djuren spelar också olika roller. Vissa är som hökar, de hotar andra och jag är räddharen. Alla är på sin vakt för det finns alltid något som hotar om man är ett djur. Med människor är det annorlunda, men trots det är den roll man spelar svåra att ta sig ur därför brukar jag skriva att “verkligheten döljer den det motsatta.”
Problemet är att man lätt faller tillbaks till det som känns tryggt efter en tillfällig förändring. Det som känns som ett stort misslyckade är att många sk. författare ständigt mal om de som lyckats förändra sina liv. Varför det är så det vet jag däremot. Man tjänar inte på att berätta sanningen. Då skulle inga böcker bli sålda!
Igår åkte jag till Vitaby för att köpa vildsvinskorv och lammskivor. Jag stekte den på vanligt vis med potatis och brunsås och vinbärsgelé. Det är jag som står för maten. Det beror på mitt dåliga självförtroende. Smarta kvinnor har lyckats lura mig genom att hävdar att jag kan laga mat och att jag har “det” i fingrarna.
Det är lätt att bli lurad om man, som jag tror att kvinnorna är förtryckta, men med åren har jag förstått att det inte är så. Jag har också förstått att livet kommer inte, det kommer aldrig något vettigt till sinnet. Däremot vet jag att hemligheten är att man måste se livet ur själens perspektiv; att lägga till sinnet, erfarenheten om själens vishet, medvetenhet, och total vetskap.
Ibland poppar det upp ett och annat som jag förstår, men glömmer bort det lika fort. Det som jag kommit på nu är intressant.
Alltså i grunden är alla lika trots olikheterna. Varför vissa känner sig sämre än andra beror på att vi inte förstår att var och en måste gå sin egen väg till vetande. Något som bygger på att målet är det samma. Vi vill bli lyckliga!
I min öron låter detta som gamla skåpmat så nu måste jag komma på något mera. Därför skriver jag att en sak kan vara både och trots att de motsäger varandra.
Till det måste jag nämna att det är dåligt att tänka negativt om sig själv. Inte ens lite bara. Jag har haft tillräckligt med tankar om varför jag inte är värdig, men jag ska sluta nu. Dessutom är ingen av dessa tankar korrekta. De flesta är överdrifter och vissa av dem var helt absurda. Så nu ska jag försöka intala mig att sanningen om mig själv att jag är underbar.
Intala var ordet, men att lyckas tro på det är något annat. Jag får nöja mig med att allt har en mening och jag måste se tiden an.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar