När jag var ung kallades jag för Tranan. “Trade” betyder nämligen berätta och transportera. Mitt efternamn lät tydligen i vissa kompisars öron som Trana. Det var på kollo vid Träslövsläge som man började kalla mig det. Då var jag åtta år, men bodde i Falköping.
Mina föräldrars rötter finns inte där utan de är från Falkenberg. Vid Skreva var jag ofta som barn, jag har släktingar som är bönder där. Mina sommars barndom minns jag tydligt. Det är därför jag trivs i Skåne och Österlen. Jag kan inte tänka mig en sommar utan att få se havet. Jag kan inte heller var utan tranornas klagande läten. Det sitter djup och ända in i själen är jag en flyttfågel eftersom jag bott på 14 olika platser i landet.
Trots det har jag båda fötterna inom detta kulturområden och det är ett privilegium. I förra veckan möte vi tranorna vid Pulken Det ligger nära Yngsjö och vid havet. Det var då 7000 tusen och sedan blev det 8600. Rekord!
Min mamma hade en tavla på väggen med tranor. Den var från Hornborgasjön. Det som fascinerade mig var den eldröda himlen och de svarta streck som föreställde tranor som susade förbi. De påminde mig om att hur livet skulle gestalta sig för min del. Jag susar förbi och stannat inte upp för än jag nått slutmålet.
Eftersom jag är en sorgsen flyttfågel sitter rast- och rotlösheten djupt. Varje gång jag hugger huvudet av draken (ångest) växer det ut ett nytt ut. På Österlen känner jag mig trygg. Här ner är jag ett med naturen och jag får allt det jag behöver för att “…själen ska få ro” som Taube skrev eller var det Lundell?
/Skit samma, de var båda duktiga text- och musiktjuvar. Det är så man når framgång. För att ta ytterligare ett exempel. The Rollig Stones har “lånat” de mesta från de svartas musik i USA./
Bortta vid Kivik ligger Haväng och där finns det en gånggrift som liknar den som jag vistades i ute på Falan som barn. Det var i dessa megalitgravarna som jag mötte en okänd vålnad eller gast. Den finns omtalad i våra folksägner. Det var inte i skolan jag läste om den utan senare, men jag såg honom i verkligheten. Av kompisarna fick jag sedan öknamnet Ljuga Jöns och Tranan blev mitt andra namn.
Stenshuvud får mig att tänka på hur huvudlös jag är som tror att jag ska bli olycklig på äldre dar. Snart 66 år och fortfarande har ångest ett stryptag runt min nacke. Vad som är orsaken det vet jag inte med säkerhet - det växlar.
Mediciner vill jag inte äta. Det kan göra mig till en kallblodig mördare och det vill jag inte bli känd för att vara. Det får räcka med den naturmedicin jag får mig till livs genom att vistas i det Skånska landskapet. Där kan jag skratta åt alla dålig skämt som jag vräkt ur mig på nätet. Jag tror nämligen att humorn kan vinna över ondskan och hatet i världen. Faktiskt tänker jag skicka en dos humor till IS. Det kan de behöva.
Det är de kloka och allvarliga (deprimerade) männen som är farliga. Jag kan som sagt även skicka videon “Always Look on the Bright Side of Life“ till arabvärlden eftersom där verkar ha de så satans trååååkigt med alla sin makt och sina rikedomar.
Men det är kanske kul att de mörda på löpande band. Något som jag inte provat och hoppas verkligen inte behöva göra. Det är den goda och andliga sidan jag numera vill odlar och hoppas att det ger resultat. Jag ska ju som sagt göra något enormt, fantastisk och stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar