Att lämna det gamla bakom sig!

Att lämna det gamla bakom mig har inte varit min melodi, men nu är de det. Förr trodde jag att svaren fanns i historien och det är inte helt fel, men det är att gräva ner sig. Jag vill heller gräva upp mig. 

Mitt nya synsättet bygger på att om man tror att man har problem så har man det. Tror man inte har det så har man inte det. Risken med att umgåtts med människor som har en “problematisk” uppfattningen om sig själva är att man bli påverkad av ett synsätt som är smittsamt.

De “problematiska” människorna kan jag var utan, men det är inte deras fel att jag sugit åt mig under åren av deras kvasivetenskap. Psykologin är knappt 150 år gammal. Myrdal, som jag för övrigt inte delar mycket med nuförtiden varnade för detta. Det var redan på 1980-talet om jag inte minns fel. Han hade faktiskt rätt.

De värsta är att de som psykologiserar allt och sedan projicerar de sina problem på andra. Man hävdar att det är inte de som har problem och de fiskar på djupt vatten. Så det är bäst att vara tyst när de är i närheten. Är man orolig för något då lider man av en neuros och behöver hjälp osv trots att de själva är fulla av skit.

Så enkelt kan det vara och så enkel är det. Nu dukar jag fram ett bord som innehåller enbart delikatesser, något som jag väntat på länge, men vad menar jag? Jo, den person som stått bakom mig (kvinnan bakom allt) har genom också genomlidit familjehelvetet. Det som räddade henne var att hon hade distans dt hade inte jag.

Den elaka styvmodern (mamman dog tidigt) tvinga styvdottern utan att skämmas att vara utan mat periodvis, men av det blev hon stark. Diskandet på helgerna när “kändisarna” kom på besök gav även det motsatt effekt. I Poppes knä fick hon då sitta och Percy Brandt blev som en andra pappa. Den riktiga pappan var filmregissör och onåbar mer behöver jag inte berätta för det är delvis förlåtet. 

Nu gäller det för mig att orientera mig rätt. Mot nya händelser i hälsans tecken. Får del av det som tillhör mig eller som min ledsagare säger:

“Ingen ansträngning är bortkastad, även om vissa utdelningar kommer senare i livet än jag trott. Jag  kan inte "slösat bort min tid" på att något som känns fel. Det finns inget sådant som "avfall" i universum.

All avkastningen gynnas. Det är sant. Och mitt liv kommer att visa att det är så. Så jag ska inte fördöma en "ansträngning som misslyckad." Alla saker leder till det högsta goda. Jag kan bara inte vet att det är så genast.”

Frågan är nu om det är helt sant? Jag slängde riset igår som jag borde sparat och som jag saknade när jag skulle äta sovlet. Fler sådana saker händer ofta, men då är det bagateller. Stora saker har en annan innebörd tack och lov.