Baksidan går inte att dölja. Den syns från alla håll. Därför är den lika viktig som framsidan. Min särbo tala gärna om för mig att jag har en baksida. Det har jag varit medveten sen flera år tillbaka. Den kunskapen måste jag leva med. Hon erkänner också att hon har en baksida, men i motsatt till min är det inget fel på den.
Så därför tillämpar jag mottot; älska mig för den jag är, men så tänker inte hon. Hon vill göra om mig som de flesta kvinnor jag känt försökt göra. Det försöker de göra trots att målet är som sagt är att bli älskade för den man är. Men det finns en skillnad. Skillnaden mellan henne och de andra är att hon vill hjälpa mig att få ro i själen. Det är guld värt, men hon blir tjatig i längden eftersom jag är den jag är.
Det verkar alltså som jag inte förändrats, men det är så jag upplever det i mina mörka stunder. Bara när jag mår bra säger jag att jag förändrats - på vissa punkter. En av dem är att jag förstår att alla människor faktiskt har en baksida inte bra jag.
I mina ljusa stunder anser jag, inte hon att ytterst handlar det om att jag förstå vad kärlek är. Förstå att kärlek är summan av det som är både bra och dåligt. Vad min partner som för övrigt är mycket klok inte heller har försåt är att jag inte vill bli en levnaden död.
Om jag var det då skulle jag enbart visa upp den sidan som “alla” vill se. En snäll och tacksam person som aldrig klagar. Det är de ny andligas största “misstag”. Jag talar inte nu om New Age som spårat ut förlägen sedan utan om dagens ny andlighet som vill ha frid, men de söker den inte i ofriden utan i stillheten.
Det är inte där den finns. Det positiva kan nämligen inte finnas om inte negativa finns. Gång på gång har jag hävdar att energi kommer ur det som både är plus och minus och att vitt inte kan förstå det vita om inte svart fanns.
Därför är det inte dåligt och att vara en surgubbe som Ulf Lundell bara han förstår vitsen med att spela arrogant upplänning i livets teater. Jag går alltså emot den nyandliga rörelsen och det tänker jag försätta att göra. Det är min väg att hitta sanning och hur de andra tänker det är deras sak.
Ytterst handlar det om att bli lycklig och om jag blir det vad är det då för fel med det att ha kommit till insikt om vad som är bra för mig? Då är det inget fel på mig, men på alla de som vill att jag ska vara som de påstår sig vara.
Det är oftast idéer och ideal som de hittat bland munkar som påstår att de de lever i harmoni. De dödar inte ens en fluga, men det gör jag. De är kanske därför som jag mår dåligt? Det skulle iaf. de hävda är orsaken.
Nära den plast där jag är född är den här stenen rest. Det är i Västergötland o h den markera slaget vid Kungslena 1208. Det var ett stort slag och nu går jag från klarhet till klarhet. Jag har försåt varför de andliga och framför allt de religiösa misslyckas genom historien. De lyssnar på auktoriteterna och inte på sig själva.
Det är jag som är profeten därför att jag har det gudomliga inom mig. Därför måste jag komma ihåg vad min kloka profet sagt om kärlek:
“Fullständig kärlek är inte frånvaron av känslor som hat, ilska, lust, svartsjuka, begär, utan summa av alla dessa känslor. Den sammanlagda summan av allt.”
Kan det sägas tydligare? Min själen måste alltså få uppleva all mänsklig känsla för att nå till den fullständiga kärleken. Nu när jag förstått detta kommer jag i “harmoni” med mig själv och blir förhoppningsvis lycklig.
Mycket dum har jag yrat om, men det här tar priset. Klart att jag måste fixa till min baksida, den är proppfull med skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar