Vissa påstår att jag är fattig därför att jag tänker negativ om pengar. Det gäller även allt annat som jag vill ha och önskar mig, men är det verkligen så?
Utan att ta tillbaka påståendet menar man också att jag tänker för mycket på pengar och därför är jag fortfarande en fattiglapp. Så långt håller jag med kritikerna. Jag tänker jämt på pengar, men hur ska jag kunna låta bli när jag sällan har mer än till det nödvändigaste? Vad som sedan händer med tesen om att “man får det man behöver när det är moget” bryr man sig tydligen inte om.
Det verkar som var och en har sitt eget sätt att tänka. Hur svårt kan det vara, men profeterna bygger sina teorier på det som de hämtat ur sina egna liv och gör dem sedan till dogmer. Så är det inom idrottsvärlden. “Alla måste tro att om de ska vinna måste man tänka annars vinner man inte” är mottot, men faktum är att det finns lika många som hävdar motsatsen. De tänker inte så och ändå vinner de högst vinsten.
Jag menar därför att var och en måste vara sin egen profet. Mina val bygger på att det mesta är uträknat från början och man får det man behöver när det är moget. Detta har varit min tes länge och tro man inte på den så får man inte tvinga mig att tro på ett annat sätt. Om det fungerar på ett annat sätt eller inte det måste jag själv komma underfund med.
Skulle jag analyser detta i minsta detalj så har det funnit en poäng med att ha vara fattig och inte fått allt det som jag pekat på. Allt beror det på att JAG har bestämt mig för att leva ett andligt liv och inte enbart ägna mig åt de jordiska åthävorna. Jag vill alltså inte frossa i prylar och framför allt måste jag ha tålamod när det som är mitt ska komma till mig. Allt handlar om tid.
Jag bör alltså inte gå jag ner mig fullständigt varje gång jag inte får det jag vill ha på en gång. Om man gör så då är man bortskrämd och det är de jag är. Den som har huvudet på skaft kan redan nu skönja en negativ inställning till pengar.
Trots det känns det som jag inte på förhand kan veta hur det skall bli oavsett hur jag tänker. Inget är heller givet och ändå hävda man att hur jag tänker så bli det. Det är mina rädslorna som ligger och blockerar. Därför kan jag inte känna på mig om det blir en stor vinst fram över eller vad som ska hända.
Faktiskt så är det inte så roligt att känna på det här viset, men jag slipper depressionens rena helvete. Nu får jag nöja med skärseldens värmande lågor. Därför svettas jag som ett djur. Alkohol och andra njutningsmedel har jag förkastas som värdelösa substitut. Det är dyra vanor och de har jag inte råd med.
Det var i februari och ditt vill jag igen även om det kostar en slant.
Kan det bli bättre? Jo snart är våren här på allvar och då måste jag göra mig av med alla mina kritiker. Det som plågar mig genom att man påstå att jag inte kan få det jag vill ha om jag är en räddhare.
Frågan är om jag ska bryr sig om vad andra tycker? Faktiskt så tycker jag att jag ska gå min egen väg till det som är min egen framtid. Hur den blir vet jag inte ännu, men jag tror innerst inne att den är underbar och helt fantastisk som alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar